Militärmusik av Vladimir Kaminer

Ibland så kan man inte göra annat än att hålla med om andras uttalanden om böcker. I det här fallet så gäller det den "blurb" som finns på framsidan av boken och är hämtad från Aftonbladets recension: "En sorts sovjetisk Populärmusik från Vittula". Jag kan inte annat än instämma.

Vladimir Kaminer berättar i sju kåseriartade kapitel om sin uppväxt i Sovjetunionen på 1970- och 80-talen. Lugnt och utan krångligheter får vi uppleva den sovjetiska statsmaktens absurditeter och de personer som han kommer i kontakt med. Själv upptäcker berättaren Kaminer tidigt sin berättarlust, som är av den egenheten att han inte för sitt liv kan berätta sanningen utan vrider och vänder på allt. Så vad som är sant eller inte i den här berättelsen kan man fundera på.

Liknelsen med Populärmusik från Vittula är som redan påtalat slående och liksom denna är Militärmusik mycket charmigt berättad. Man skrattar och småflinar sig igenom hela boken.

Som ni förstår så tyckte jag bra om boken och den gav mig även lust att läsa mer nutida rysk litteratur. Framför allt så vill jag läsa mer av Viktor Pelevin som jag läst ett par böcker av (Omon Ra är fantastisk!), men jag känner även att det är dags att ta tag i Döden och pingvinen av Andrej Kurkov. Den boken har legat länge nog på mitt Mt. TBR (dvs den ständigt växande "att läsa"-högen).