lördag, januari 23, 2010

Att läsa och skriva av V. S. Naipaul

För ett tag sedan så hade en av mina BookCrossing-vänner med sig den här boken på en av våra träffar. Den verkade intressant och var även tunn (72 s.), så jag tog hem den i tron att den snart skulle vara på resande fot igen. Nu, åtta månader senare, har jag äntligen fått tummen ur och läst den.

Att läsa och skriva är en essä om Naipauls egna förhållande till läsande och skrivande under uppväxtåren. Han hade vid elva års ålder bestämt sig för att bli författare, men var inte direkt intresserad av att skriva. Någon bokslukare var han inte heller som barn utan föredrog att gå på bio.

Det som främst fångar mig i boken är hans skildring av uppväxten i en indisk familj bosatt i Västindien, där den brittiska staten var alltjämt närvarande. Bilden han målar upp av ett dammigt Trinidad är väldigt levande. Jag har hört att hans bästa verk är hans reseskildringar och efter att ha läst den här boken så kan jag förstå varför.

Nu känner jag mig väldigt sugen på att ta mig an en annan av hans böcker som jag har stående i hyllan, nämligen A Turn in the South, som är en skildring av den amerikanska södern.

söndag, januari 10, 2010

Storm Front (The Dresden Files 1) av Jim Butcher

En bokserie som jag ofta har blivit tipsad om är The Dresden Files, Jim Butchers böcker om trollkarlen Harry Dresden. Det rör sig om hårdkokta deckare som blandats upp med magi och trolldom – kan det gå fel?

I Storm Front, den här första boken i serien, skall Harry hjälpa Chicagos poliskår med att utreda ett dubbelmord som har begåtts medelst svartkonst. Han brukar arbeta som konsult hos dem när "speciella" fall dyker upp. Ungefär samtidigt får han ett annat, civilt, uppdrag som pockar på hans uppmärksamhet. I klassiskt Sam Spade-manér hamnar han snart i trångmål både med polisen och den lokale maffiabossen.

Jag tycker att blandningen av magi och detektivarbete är en rolig idé som borde fungera väl och grunderna till en bra bokserie finns här, men tyvärr så haltar det lite i första boken. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som inte riktigt fungerar. Jag tycker om de flesta av karaktärerna (en av mina favoriter är den pizza-älskande älvan Toot) och det är härlig humor med en hel del nördiga referenser. Så långt är allt väl. Problemet verkar ligga mer i själva mysteriet och polis- och detektivarbetet. Vare sig Dresden själv eller Chicagopolisen verkar ha jättebra koll och det drar naturligtvis ner på trovärdigheten.

Allt detta sagt så vill jag dock påpeka att jag faktiskt tyckte om boken, trots vissa skavanker. Jag har redan köpt del två i serien, mycket på grund av att jag har hört att böckerna skall bli bättre och bättre. Och det får man väl hoppas eftersom serien enligt SF-bokhandeln skall bli 23 böcker! Jag får helt enkelt be om att få återkomma i frågan.