Att läsa och skriva av V. S. Naipaul

För ett tag sedan så hade en av mina BookCrossing-vänner med sig den här boken på en av våra träffar. Den verkade intressant och var även tunn (72 s.), så jag tog hem den i tron att den snart skulle vara på resande fot igen. Nu, åtta månader senare, har jag äntligen fått tummen ur och läst den.

Att läsa och skriva är en essä om Naipauls egna förhållande till läsande och skrivande under uppväxtåren. Han hade vid elva års ålder bestämt sig för att bli författare, men var inte direkt intresserad av att skriva. Någon bokslukare var han inte heller som barn utan föredrog att gå på bio.

Det som främst fångar mig i boken är hans skildring av uppväxten i en indisk familj bosatt i Västindien, där den brittiska staten var alltjämt närvarande. Bilden han målar upp av ett dammigt Trinidad är väldigt levande. Jag har hört att hans bästa verk är hans reseskildringar och efter att ha läst den här boken så kan jag förstå varför.

Nu känner jag mig väldigt sugen på att ta mig an en annan av hans böcker som jag har stående i hyllan, nämligen A Turn in the South, som är en skildring av den amerikanska södern.