I de lugnaste vatten av Viveca Sten

På senare år har det uppstått en svensk deckarboom i efterdyningarna av diverse succéer inom genren både här på hemmaplan och i utlandet. Kvalitén på dessa deckare är dock minst sagt varierande.

I de lugnaste vatten börjar en varm sommardag då ett lik flyter upp på en strand på Sandhamn, men det är osäkert om det rör sig om ett mord eller en olyckshändelse. Sedan dyker det upp ännu ett lik och kriminalinspektör Thomas Andreasson börjar ana oråd. Det finns dock inte så många ledtrådar så utredningen är tungrodd. Till sin hjälp med att lösa gåtan har han sin barndomskamrat Nora Linde som liksom han själv har bott på ön under somrarna hela uppväxten.

Den här ljudboken är tyvärr inget som jag kan rekommendera. Karaktärerna är platta och inte så trovärdiga och själva mordhistorien är dåligt uppbyggd. Efter cirka halva boken visste jag vem mördaren var och varför. Uppläsaren Katarina Ewerlöf är inte en av mina favoriter, men i det här fallet tror jag inte ens att att en riktigt bra uppläsare hade kunnat rädda boken. Vill man läsa en bra svensk deckare så ska man inte läsa den här, utan istället någon av Anna Janssons böcker. Hon kan skriva.

Darling Jim av Christian Mörk

I våras läste jag Darling Jim, en bok som antagligen hade passat bättre att läsa nu när höstmörkret är på ingång. Helst av allt så skulle jag ha velat läsa den sittandes framför en brasa i en sliten skinnfåtölj med vinden vinandes utanför. Det här är nämligen just den sortens bok som hör hemma i en sådan miljö.

Berättelsen börjar med den makabra upptäckten av tre döda kvinnor i ett hus utanför Dublin. Brevbäraren Niall hittar i en hög med oadresserade brev en dagbok skriven av en av de döda kvinnorna, Fiona Walsh. Genom Nialls läsning av dagboken får vi läsare sedan ledtrådar till vad det är som har hänt och att Fionas systrar, Rósín och Aoife, också har skrivit var sin dagbok. Dessa handlar bl.a. om deras tid i huset där deras moster hållit dem fängslade, men även om att en av dem lyckats rymma därifrån.

En av de centrala figurerna i berättelsen är Jim Quick, en kringresande "seanchaí", sagoberättare, som trollbinder sin publik och inte minst kvinnor med sitt berättande. Inte heller systrarna Walsh är immuna mot hans charm, men de börjar ana att något inte står rätt till när det hittas döda kvinnor i trakten.

Vad som börjar som en vanlig deckare med makabra mord utvecklas inom ett par kapitel till en berättelse som närmast drar sig åt den gotiska romanen. Här finns alla de grundläggande dragen i denna genre, såsom mystik, fantasi, spänning och t.o.m. en medeltida borg. Mörk stannar dock inte här utan väver in lite av myterna runt Cuchulainn och Artur. Resultatet är en nutida saga med rötter i traditionellt sagoberättande.

Man sugs in i berättelsen och vill inte lägga undan boken förrän sista sidan är läst, men även efter det lever karaktärerna kvar inom en. Jag väntar med spänning på att fler av Mörks böcker skall publiceras på svenska eller engelska, eftersom de än så länge bara finns på danska.

Booker Prize shortlist 2009 är klar!

Domarna har kommit fram till vilka sex titlar som platsade på årets shortlist. Listan hittar du här. Enligt diverse tidningars nätutgåvor så är årets lista den bästa på flera år och det kommer att bli en tuff tid för domarna. Om Coetzee skulle vinna blir det ett hattrick för hans del, Byatt har också vunnit tidigare, men jag hoppas på att Waters skall vinna i år.

Mitt blogginlägg om Longlist 2009 hittar du här.

Pullman tar sig an historien om Jesus

Idag fick jag reda på att Philip Pullman skall skriva en bok om Jesus, som kommer att heta The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ. Enligt en artikel på Guardians kultursektion så kommer boken att erbjuda en ny tolkning av Jesus liv. Detta kommer troligvis att reta upp den kristna högern i USA ännu mer än vad hans trilogi His Dark Materials gjorde och antagligen fortfarande gör. Och som extra grädde på moset så skall den komma ut lagom till nästa påsk...

Nåväl, hur intressant denna kontrovers i sig än må vara så var det inte framför allt det som jag fastnade för. Jag tycker nämligen att Pullman är en fantastisk författare som jag läst ett stort antal böcker av och han har ännu inte gjort mig besviken. Så nu hoppas jag givetvis att han lyckas även med den här boken.

Mitt intresse för boken ökade dessutom när jag såg att den kommer att vara en del av Canongates mytserie. The Myths är en utgivningsserie i vilken författare från hela världen blivit ombedda att välja en myt (från valfri mytologi) och skriva en modern tolkning av den. Hittills har författare som Jeanette Winterson, Margaret Atwood och vår egen Klas Östergren bidragit. Hela listan hittar man här.

Utgivningsserien som helhet är en mycket intressant idé från förlagets sida, men tyvärr tycker jag inte att resultatet har levt upp till förväntningarna. Jag har inte hunnit läsa alla de böcker som har kommit ut på engelska än, men av dem jag läst så är det bara ett fåtal som varit riktigt bra. Bäst hittills har Girl Meets Boy av Ali Smith (måste läsa mer av henne!) och The Helmet of Horror av Victor Pelevin varit. Bottennappet i serien är tyvärr det kinesiska bidraget Binu and the Great Wall av Su Tong, eftersom det lät väldigt intressant med en kinesisk myt efter alla de grekiska som inledde serien. Boken var dock lite väl tråkig för min smak.

Att Pullman nu skall ge ut en bok i serien betyder förhoppningsvis att kvalitén höjs igen.

Samurajsommar av Åke Edwardson

Jag bara läst en av Åke Edwardsons tidigare böcker, någon av hans deckare med kommisarie Winter i huvudrollen. Jag tyckte inte alls om den och det var därför var det med viss tveksamhet som jag började lyssna på Samurajsommar.

Den 12-årige Kenny befinner sig på kollo för att hans mamma inte kan/orkar ta hand om honom över sommaren. Över kollot styr Kärringen med järnhand och Kenny jämför det med att vara i ett fängelse. Han och hans samurajkrigare håller på att bygga ett slott i hemlighet, allt för att kunna gömma sig för Kärringen och de andra stora. Den här sista sommaren upptäcker han Kerstin, en tjej som är både schysst och snabb. Men en dag har hon försvunnit och Kenny är övertygad om att Kärringen och hennes son Christian har haft något med saken att göra.

Boken var faktiskt bra! Jonas Karlsson gör en bra uppläsning och det skulle ju kunna bidra till att jag tyckte om den. Men jag tror inte att det bara beror på uppläsningen, utan även på att Åke Edwardson här har skrivit en historia som går in i medvetandet och stannar där. Han skildrar Kennys och de andra barnens livssituationer med både känslighet och skärpa. Detta är en utmärkt ungdomsbok som även vuxna borde läsa!