Darling Jim av Christian Mörk

I våras läste jag Darling Jim, en bok som antagligen hade passat bättre att läsa nu när höstmörkret är på ingång. Helst av allt så skulle jag ha velat läsa den sittandes framför en brasa i en sliten skinnfåtölj med vinden vinandes utanför. Det här är nämligen just den sortens bok som hör hemma i en sådan miljö.

Berättelsen börjar med den makabra upptäckten av tre döda kvinnor i ett hus utanför Dublin. Brevbäraren Niall hittar i en hög med oadresserade brev en dagbok skriven av en av de döda kvinnorna, Fiona Walsh. Genom Nialls läsning av dagboken får vi läsare sedan ledtrådar till vad det är som har hänt och att Fionas systrar, Rósín och Aoife, också har skrivit var sin dagbok. Dessa handlar bl.a. om deras tid i huset där deras moster hållit dem fängslade, men även om att en av dem lyckats rymma därifrån.

En av de centrala figurerna i berättelsen är Jim Quick, en kringresande "seanchaí", sagoberättare, som trollbinder sin publik och inte minst kvinnor med sitt berättande. Inte heller systrarna Walsh är immuna mot hans charm, men de börjar ana att något inte står rätt till när det hittas döda kvinnor i trakten.

Vad som börjar som en vanlig deckare med makabra mord utvecklas inom ett par kapitel till en berättelse som närmast drar sig åt den gotiska romanen. Här finns alla de grundläggande dragen i denna genre, såsom mystik, fantasi, spänning och t.o.m. en medeltida borg. Mörk stannar dock inte här utan väver in lite av myterna runt Cuchulainn och Artur. Resultatet är en nutida saga med rötter i traditionellt sagoberättande.

Man sugs in i berättelsen och vill inte lägga undan boken förrän sista sidan är läst, men även efter det lever karaktärerna kvar inom en. Jag väntar med spänning på att fler av Mörks böcker skall publiceras på svenska eller engelska, eftersom de än så länge bara finns på danska.