Bokmässan 2009, del 1: Spanien

Fokuslandet på årets bokmässa i Göteborg var Spanien och jag hade redan i somras märkt ut i programmet alla de seminarier med spansk anknytning som jag tyckte verkade intressanta. Som vanligt hade jag en aningen för optimistisk uppfattning om hur många seminarier jag egentligen orkar med per dag, så i slutändan blev det fem stycken med spansk anknytning (och 13 andra seminarier).

Det första av dessa fem seminarier var Skit i traditionerna med de mexikanska författarna Ignacio Padilla och David Toscana. Båda är Sverigeaktuella med var sin ny bok (Amfitryon respektive Den sista läsaren). Tillsammans med moderatorn Ulla Strängberg (kulturjournalist, SR) så diskuterades den latinamerikanska litteraturen och de båda författarnas avståndstagande till den magiska realismen. De tycker båda om Gabriel García Márquez som författare, men anser att det är dags för något annat än magisk realism. Dagens latinamerikanska författare bör inte försöka skriva en ny Hundra år av ensamhet, utan något helt eget, och världen behöver få upp ögonen för att latinamerikansk litteratur inte är synonym med magisk realism. Detta var verkligen ett otroligt intressant seminarium som fick mig att tänka över min egen syn på den latinamerikanska litteraturen. Jag köpte därför varsin bok av författarna och fick dem signerade.

På fredagen var det dags för det andra "spanska" seminariet, Bolaño på svenska – går det? Panelen bestående av Lena Heyman (översättare), Gabriella Håkansson (författare) och Lousie Epstein (radioproducent) diskuterade vilka svårigheter det finns med att översätta skönlitteratur och om det egentligen går att få med alla nyanser från ett språk till ett annat, i detta fall med fokus på Bolaños verk. Jag tyckte att det blev en bra diskussion både om hans författarskap och om problemen som Heyman stött på när hon har översatt böckerna till svenska. Hon håller för övrigt just nu på att översätta hans 2666, så det blir i alla fall samma översättare som de tidigare översatta böckerna.

Ett seminarium som jag önskar att jag inte hade gått på var Med blick för kärlek och fotboll. Här samtalade Ulf Eriksson (författare och kritiker) med Javier Marías, en spansk författare som jag alltid tyckt verka vara intressant men aldrig läst något av. Jag kan inte komma ihåg vad som diskuterades herrarna emellan och jag har inte skrivit något i min anteckningsbok, så jag kan tyvärr inte kommentera det här. Diskussionen om fotboll skulle precis börja när jag reste mig upp för att gå. Då hade de redan dragit över med några minuter och jag hade ett annat seminarium att hinna till. Det är dålig stil att dra över tiden! Marías intresserar mig fortfarande som författare, men jag skall nog låta det gå ett tag innan jag läser någon av hans böcker.

Sent på fredag eftermiddag var det dags för Från spanska till svenska om översättarnas viktiga roller. Ofta är det så att översättarna själva presenterar böcker de läst och tyckt om för svenska förlag. Översättarna Hanna Axén, Yvonne Blank och Marika Gedin skulle samtala om detta med Johan Falk (professor i spanska), men innan de fick börja ville Spaniens kulturminister yttra sig. Vilket var lite synd eftersom det tog tid från de andra, speciellt på grund av att allt han sa fick simultantolkas. Nåväl, när seminariet väl kom igång så var det intressant. Det pratades mycket om problemen med att få svenska förlag att vilja ge ut böckerna, trots utgivningsstöd från diverse kulturella institutioner. Ofta är det de små förlagen som chansar och ger ut dessa titlar, men det har även hänt att översättare startar ett eget förlag bara för att ge svenska läsare en chans att bekanta sig med de författarskap de själva anser viktiga.

Det sista av dessa fem seminarier var Baskien, Spanien och världen med den baskiske författaren Bernardo Atxaga och Ingrid Elam (kritiker). Hans böcker ges först ut på baskiska och sen översätter han dem själv till spanska. På det här seminariet diskuterades det framför allt hans senaste bok på svenska, Dragspelarens son, men även hans andra böcker. De teman han ofta återkommer till är det spanska inbördeskriget och effekterna det har haft på det baskiska samhället. Det var ett intressant seminarium och jag blev såpass intresserad av honom som författare att jag köpte hans bok och fick även den signerad.

Över lag så tyckte jag att det var det intressanta seminarier och jag blev ju tre böcker rikare!

Booker Prize-vinnare 2009

Wolf Hall av Hilary Montel har vunnit Booker Prize 2009! Inte den bok som jag hade hoppats på, men många verkar nöjda med vinnaren om man kan tro på allt som skrivs på Twitter. Så man kanske skall ta och titta lite närmare på den ändå. Mer information om boken och priset kan man hitta på Man Booker Prize hemsida.

I de lugnaste vatten av Viveca Sten

På senare år har det uppstått en svensk deckarboom i efterdyningarna av diverse succéer inom genren både här på hemmaplan och i utlandet. Kvalitén på dessa deckare är dock minst sagt varierande.

I de lugnaste vatten börjar en varm sommardag då ett lik flyter upp på en strand på Sandhamn, men det är osäkert om det rör sig om ett mord eller en olyckshändelse. Sedan dyker det upp ännu ett lik och kriminalinspektör Thomas Andreasson börjar ana oråd. Det finns dock inte så många ledtrådar så utredningen är tungrodd. Till sin hjälp med att lösa gåtan har han sin barndomskamrat Nora Linde som liksom han själv har bott på ön under somrarna hela uppväxten.

Den här ljudboken är tyvärr inget som jag kan rekommendera. Karaktärerna är platta och inte så trovärdiga och själva mordhistorien är dåligt uppbyggd. Efter cirka halva boken visste jag vem mördaren var och varför. Uppläsaren Katarina Ewerlöf är inte en av mina favoriter, men i det här fallet tror jag inte ens att att en riktigt bra uppläsare hade kunnat rädda boken. Vill man läsa en bra svensk deckare så ska man inte läsa den här, utan istället någon av Anna Janssons böcker. Hon kan skriva.

Darling Jim av Christian Mörk

I våras läste jag Darling Jim, en bok som antagligen hade passat bättre att läsa nu när höstmörkret är på ingång. Helst av allt så skulle jag ha velat läsa den sittandes framför en brasa i en sliten skinnfåtölj med vinden vinandes utanför. Det här är nämligen just den sortens bok som hör hemma i en sådan miljö.

Berättelsen börjar med den makabra upptäckten av tre döda kvinnor i ett hus utanför Dublin. Brevbäraren Niall hittar i en hög med oadresserade brev en dagbok skriven av en av de döda kvinnorna, Fiona Walsh. Genom Nialls läsning av dagboken får vi läsare sedan ledtrådar till vad det är som har hänt och att Fionas systrar, Rósín och Aoife, också har skrivit var sin dagbok. Dessa handlar bl.a. om deras tid i huset där deras moster hållit dem fängslade, men även om att en av dem lyckats rymma därifrån.

En av de centrala figurerna i berättelsen är Jim Quick, en kringresande "seanchaí", sagoberättare, som trollbinder sin publik och inte minst kvinnor med sitt berättande. Inte heller systrarna Walsh är immuna mot hans charm, men de börjar ana att något inte står rätt till när det hittas döda kvinnor i trakten.

Vad som börjar som en vanlig deckare med makabra mord utvecklas inom ett par kapitel till en berättelse som närmast drar sig åt den gotiska romanen. Här finns alla de grundläggande dragen i denna genre, såsom mystik, fantasi, spänning och t.o.m. en medeltida borg. Mörk stannar dock inte här utan väver in lite av myterna runt Cuchulainn och Artur. Resultatet är en nutida saga med rötter i traditionellt sagoberättande.

Man sugs in i berättelsen och vill inte lägga undan boken förrän sista sidan är läst, men även efter det lever karaktärerna kvar inom en. Jag väntar med spänning på att fler av Mörks böcker skall publiceras på svenska eller engelska, eftersom de än så länge bara finns på danska.

Booker Prize shortlist 2009 är klar!

Domarna har kommit fram till vilka sex titlar som platsade på årets shortlist. Listan hittar du här. Enligt diverse tidningars nätutgåvor så är årets lista den bästa på flera år och det kommer att bli en tuff tid för domarna. Om Coetzee skulle vinna blir det ett hattrick för hans del, Byatt har också vunnit tidigare, men jag hoppas på att Waters skall vinna i år.

Mitt blogginlägg om Longlist 2009 hittar du här.

Pullman tar sig an historien om Jesus

Idag fick jag reda på att Philip Pullman skall skriva en bok om Jesus, som kommer att heta The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ. Enligt en artikel på Guardians kultursektion så kommer boken att erbjuda en ny tolkning av Jesus liv. Detta kommer troligvis att reta upp den kristna högern i USA ännu mer än vad hans trilogi His Dark Materials gjorde och antagligen fortfarande gör. Och som extra grädde på moset så skall den komma ut lagom till nästa påsk...

Nåväl, hur intressant denna kontrovers i sig än må vara så var det inte framför allt det som jag fastnade för. Jag tycker nämligen att Pullman är en fantastisk författare som jag läst ett stort antal böcker av och han har ännu inte gjort mig besviken. Så nu hoppas jag givetvis att han lyckas även med den här boken.

Mitt intresse för boken ökade dessutom när jag såg att den kommer att vara en del av Canongates mytserie. The Myths är en utgivningsserie i vilken författare från hela världen blivit ombedda att välja en myt (från valfri mytologi) och skriva en modern tolkning av den. Hittills har författare som Jeanette Winterson, Margaret Atwood och vår egen Klas Östergren bidragit. Hela listan hittar man här.

Utgivningsserien som helhet är en mycket intressant idé från förlagets sida, men tyvärr tycker jag inte att resultatet har levt upp till förväntningarna. Jag har inte hunnit läsa alla de böcker som har kommit ut på engelska än, men av dem jag läst så är det bara ett fåtal som varit riktigt bra. Bäst hittills har Girl Meets Boy av Ali Smith (måste läsa mer av henne!) och The Helmet of Horror av Victor Pelevin varit. Bottennappet i serien är tyvärr det kinesiska bidraget Binu and the Great Wall av Su Tong, eftersom det lät väldigt intressant med en kinesisk myt efter alla de grekiska som inledde serien. Boken var dock lite väl tråkig för min smak.

Att Pullman nu skall ge ut en bok i serien betyder förhoppningsvis att kvalitén höjs igen.

Samurajsommar av Åke Edwardson

Jag bara läst en av Åke Edwardsons tidigare böcker, någon av hans deckare med kommisarie Winter i huvudrollen. Jag tyckte inte alls om den och det var därför var det med viss tveksamhet som jag började lyssna på Samurajsommar.

Den 12-årige Kenny befinner sig på kollo för att hans mamma inte kan/orkar ta hand om honom över sommaren. Över kollot styr Kärringen med järnhand och Kenny jämför det med att vara i ett fängelse. Han och hans samurajkrigare håller på att bygga ett slott i hemlighet, allt för att kunna gömma sig för Kärringen och de andra stora. Den här sista sommaren upptäcker han Kerstin, en tjej som är både schysst och snabb. Men en dag har hon försvunnit och Kenny är övertygad om att Kärringen och hennes son Christian har haft något med saken att göra.

Boken var faktiskt bra! Jonas Karlsson gör en bra uppläsning och det skulle ju kunna bidra till att jag tyckte om den. Men jag tror inte att det bara beror på uppläsningen, utan även på att Åke Edwardson här har skrivit en historia som går in i medvetandet och stannar där. Han skildrar Kennys och de andra barnens livssituationer med både känslighet och skärpa. Detta är en utmärkt ungdomsbok som även vuxna borde läsa!