Darling Jim av Christian Mörk

I våras läste jag Darling Jim, en bok som antagligen hade passat bättre att läsa nu när höstmörkret är på ingång. Helst av allt så skulle jag ha velat läsa den sittandes framför en brasa i en sliten skinnfåtölj med vinden vinandes utanför. Det här är nämligen just den sortens bok som hör hemma i en sådan miljö.

Berättelsen börjar med den makabra upptäckten av tre döda kvinnor i ett hus utanför Dublin. Brevbäraren Niall hittar i en hög med oadresserade brev en dagbok skriven av en av de döda kvinnorna, Fiona Walsh. Genom Nialls läsning av dagboken får vi läsare sedan ledtrådar till vad det är som har hänt och att Fionas systrar, Rósín och Aoife, också har skrivit var sin dagbok. Dessa handlar bl.a. om deras tid i huset där deras moster hållit dem fängslade, men även om att en av dem lyckats rymma därifrån.

En av de centrala figurerna i berättelsen är Jim Quick, en kringresande "seanchaí", sagoberättare, som trollbinder sin publik och inte minst kvinnor med sitt berättande. Inte heller systrarna Walsh är immuna mot hans charm, men de börjar ana att något inte står rätt till när det hittas döda kvinnor i trakten.

Vad som börjar som en vanlig deckare med makabra mord utvecklas inom ett par kapitel till en berättelse som närmast drar sig åt den gotiska romanen. Här finns alla de grundläggande dragen i denna genre, såsom mystik, fantasi, spänning och t.o.m. en medeltida borg. Mörk stannar dock inte här utan väver in lite av myterna runt Cuchulainn och Artur. Resultatet är en nutida saga med rötter i traditionellt sagoberättande.

Man sugs in i berättelsen och vill inte lägga undan boken förrän sista sidan är läst, men även efter det lever karaktärerna kvar inom en. Jag väntar med spänning på att fler av Mörks böcker skall publiceras på svenska eller engelska, eftersom de än så länge bara finns på danska.

Booker Prize shortlist 2009 är klar!

Domarna har kommit fram till vilka sex titlar som platsade på årets shortlist. Listan hittar du här. Enligt diverse tidningars nätutgåvor så är årets lista den bästa på flera år och det kommer att bli en tuff tid för domarna. Om Coetzee skulle vinna blir det ett hattrick för hans del, Byatt har också vunnit tidigare, men jag hoppas på att Waters skall vinna i år.

Mitt blogginlägg om Longlist 2009 hittar du här.

Pullman tar sig an historien om Jesus

Idag fick jag reda på att Philip Pullman skall skriva en bok om Jesus, som kommer att heta The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ. Enligt en artikel på Guardians kultursektion så kommer boken att erbjuda en ny tolkning av Jesus liv. Detta kommer troligvis att reta upp den kristna högern i USA ännu mer än vad hans trilogi His Dark Materials gjorde och antagligen fortfarande gör. Och som extra grädde på moset så skall den komma ut lagom till nästa påsk...

Nåväl, hur intressant denna kontrovers i sig än må vara så var det inte framför allt det som jag fastnade för. Jag tycker nämligen att Pullman är en fantastisk författare som jag läst ett stort antal böcker av och han har ännu inte gjort mig besviken. Så nu hoppas jag givetvis att han lyckas även med den här boken.

Mitt intresse för boken ökade dessutom när jag såg att den kommer att vara en del av Canongates mytserie. The Myths är en utgivningsserie i vilken författare från hela världen blivit ombedda att välja en myt (från valfri mytologi) och skriva en modern tolkning av den. Hittills har författare som Jeanette Winterson, Margaret Atwood och vår egen Klas Östergren bidragit. Hela listan hittar man här.

Utgivningsserien som helhet är en mycket intressant idé från förlagets sida, men tyvärr tycker jag inte att resultatet har levt upp till förväntningarna. Jag har inte hunnit läsa alla de böcker som har kommit ut på engelska än, men av dem jag läst så är det bara ett fåtal som varit riktigt bra. Bäst hittills har Girl Meets Boy av Ali Smith (måste läsa mer av henne!) och The Helmet of Horror av Victor Pelevin varit. Bottennappet i serien är tyvärr det kinesiska bidraget Binu and the Great Wall av Su Tong, eftersom det lät väldigt intressant med en kinesisk myt efter alla de grekiska som inledde serien. Boken var dock lite väl tråkig för min smak.

Att Pullman nu skall ge ut en bok i serien betyder förhoppningsvis att kvalitén höjs igen.

Samurajsommar av Åke Edwardson

Jag bara läst en av Åke Edwardsons tidigare böcker, någon av hans deckare med kommisarie Winter i huvudrollen. Jag tyckte inte alls om den och det var därför var det med viss tveksamhet som jag började lyssna på Samurajsommar.

Den 12-årige Kenny befinner sig på kollo för att hans mamma inte kan/orkar ta hand om honom över sommaren. Över kollot styr Kärringen med järnhand och Kenny jämför det med att vara i ett fängelse. Han och hans samurajkrigare håller på att bygga ett slott i hemlighet, allt för att kunna gömma sig för Kärringen och de andra stora. Den här sista sommaren upptäcker han Kerstin, en tjej som är både schysst och snabb. Men en dag har hon försvunnit och Kenny är övertygad om att Kärringen och hennes son Christian har haft något med saken att göra.

Boken var faktiskt bra! Jonas Karlsson gör en bra uppläsning och det skulle ju kunna bidra till att jag tyckte om den. Men jag tror inte att det bara beror på uppläsningen, utan även på att Åke Edwardson här har skrivit en historia som går in i medvetandet och stannar där. Han skildrar Kennys och de andra barnens livssituationer med både känslighet och skärpa. Detta är en utmärkt ungdomsbok som även vuxna borde läsa!

Militärmusik av Vladimir Kaminer

Ibland så kan man inte göra annat än att hålla med om andras uttalanden om böcker. I det här fallet så gäller det den "blurb" som finns på framsidan av boken och är hämtad från Aftonbladets recension: "En sorts sovjetisk Populärmusik från Vittula". Jag kan inte annat än instämma.

Vladimir Kaminer berättar i sju kåseriartade kapitel om sin uppväxt i Sovjetunionen på 1970- och 80-talen. Lugnt och utan krångligheter får vi uppleva den sovjetiska statsmaktens absurditeter och de personer som han kommer i kontakt med. Själv upptäcker berättaren Kaminer tidigt sin berättarlust, som är av den egenheten att han inte för sitt liv kan berätta sanningen utan vrider och vänder på allt. Så vad som är sant eller inte i den här berättelsen kan man fundera på.

Liknelsen med Populärmusik från Vittula är som redan påtalat slående och liksom denna är Militärmusik mycket charmigt berättad. Man skrattar och småflinar sig igenom hela boken.

Som ni förstår så tyckte jag bra om boken och den gav mig även lust att läsa mer nutida rysk litteratur. Framför allt så vill jag läsa mer av Viktor Pelevin som jag läst ett par böcker av (Omon Ra är fantastisk!), men jag känner även att det är dags att ta tag i Döden och pingvinen av Andrej Kurkov. Den boken har legat länge nog på mitt Mt. TBR (dvs den ständigt växande "att läsa"-högen).

Bokmässeschema 2009

Nu har biljetterna kommit! Dags att ta en ordentlig titt i programmet för att försöka bestämma vilka seminarier som verkar mest intressanta och vilka som man kommer att få skippa till förmån för andra. Sedan skall man ju även hinna äta något någon gång också.

Årets tema är Spanien, så det kommer antagligen att bli en hel del spanskinfluerat för min del. Tyvärr så kan författaren Javier Cercas inte medverka på ett av de seminarier som jag är intresserad av. Nåväl, det finns fler. Såsom det med Guillermo Arriaga, som bl a skrivit manus till Babel, Älskade hundar och 21 gram, eller det om den svåra översättningen av Roberto Bolaños romaner.

Förutom seminarier så kommer det ju att finnas en hel del monteraktiviteter, författare att lyssna på lite här och var samt förlag att besöka. Om ca 1 månad ses vi där!

Musselstranden av Marie Hermanson

När man ser att en ljudbok finns tillgänglig som bokring på Bookcrossing så är det svårt att tacka nej. Jag var dock lite osäker på om jag skulle hoppa på den här eller inte, jag har tidigare läst Hembiträdet av Hermanson och var inte så förtjust i den, därav tveksamheten.

Ulrika tar med sina söner till stället där hon brukade tillbringa somrarna som liten, men de är mer intresserade av att fiska än att gå runt och titta på hus. Vid fiskestället gör en av pojkarna en makaber upptäckt i en gång under ett par stenblock. Detta för Ulrika tillbaka till sommaren där ett av grannfamiljens barn försvann och hittades senare vid just denna plats.

Uppläsaren Maria Johansson gör ett mycket bra jobb med den här boken, hon får fram det rätta tonfallet som gör att man sugs in i berättelsen. Och berättelsen är bra! Till skillnad från Hembiträdet som jag upplevde som förutsägbar, är den här skriven på ett sätt som gör att även de passager som är något genomskinliga blir intressanta och man vill veta mer.

Sammanfattningsvis så berättas historien väl av såväl författare som uppläsare. Jag är dock lite tveksam till om jag skall läsa något annat av Marie Hermanson, den första upplevelsen brände mig lite och även om Musselstranden var bra, väger den inte upp för Hembiträdet. Fast om det skulle dyka upp en i ljudboksform så skulle jag nog inte tacka nej, särskilt om det är denna Maria Johansson som läser...