Philip Pullman om tryckfrihet

I helgen var Philip Pullman på litteraturfestivalen i Oxford och pratade om sin senaste bok The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ, som jag tidigare skrivit om. En av åhörarna var av åsikten att titeln på boken var stötande. Här är Pullmans respons:

Bokrea 2010

Årets bokrea har nu pågått i lite över en vecka och även om de första dagarna inte innebar fullknökade butiker så tycker jag att det är överdrivet att kalla bokrean passé.

Ett bevis på detta får man om man googlar på ordet bokrea. Då får man över 100000 träffar. Visst, flera av dessa är reklam från diverse boklådor, men de övriga är artiklar från olika tidningar och/eller bloggare som har tyckt till. Många av de här skribenterna uttrycker sig visserligen inte alltid så positivt om rean, men skulle alla de som har lagt ner tid på att uttala sig verkligen ha gjort det om bokrean inte fortfarande var av intresse? Antagligen inte.

Under den här veckan så har jag pratat med en hel del kunder i butiken där jag jobbar. Faktum är att väldigt många kommer tillbaka för att reahandla, inte bara en andra gång, utan även en tredje eller fjärde. Detta är ju naturligtvis väldigt roligt, både att de kommer just till oss och att de verkar tycka att reautbudet är bra. Flertalet andra har sagt att de kommer först några dagar in på rean eftersom de tycker att den första ruschen är jobbig och hellre väntar för att kunna handla utan att trängas. Visserligen fanns det även några som förvånat utbrast: "Blev det en bokrea i år med? Jag trodde den var nedlagd!" Men de var bara ett fåtal.

Rean är inte passé, men den kommer antagligen att förändras rejält inom de närmaste åren. Det är upp till bokhandlare, förlag och media att se till att denna utveckling blir positiv. Bokhandlare och förlag ansvarar naturligtvis för reans utbud och upplägg, men media påverkar givetvis den allmänna synen på fenomenet.

Whitechapel Gods av S. M. Peters

Köp på Bokus.
Det här är en bok som jag köpte för att jag fastnade för det snygga omslaget. Naturligtvis så gjorde baksidestexten sitt till. Boken verkade jätteintressant och steampunk som genre fascinerar mig.

Boken utspelar sig i ett viktorianskt London där Whitechapel har blivit avdelat från resten av staden och nu regeras av två mystiska, mekaniska gudar, Grandfather Clock och Mama Engine. Folket i Whitechapel styrs med järnhand av gudarna och deras hantlangare. Ett folkuppror slogs ned för några år sedan och lugnet verkar ha lagt sig, fram tills nu.

Jag ville verkligen tycka om den här boken och den har en hel del som talar för sig. Peters har fått fram ett bra persongalleri med tredimensionella karaktärer och en historia som är både spännande och intressant. Tyvärr så räcker det inte riktigt för mig. För även om det är bra karaktärer så är det väldigt många av dem och jag hade i den första tredjedelen av boken svårt att hålla isär dem. Vad gäller själva historien så upplever jag den som väldigt spretig i början och det är inte förrän den blir mer fokuserad som den börjar närma sig sitt potential, vilket är lite synd. Det här är en bra skriven debutbok (om än något spretig för min smak), men det kan ju bli bättre till nästa bok. Jag tror dock inte att jag kommer att läsa den.

Nya svenska fantasyförlag!

Igår meddelade förlaget Kabusa att deras nya fantasyförlag skall heta Styx. Två böcker utkommer senare i vår och det går att läsa om här. Riktigt roligt att svenska förlag har börjat intressera sig mer för att ge ut kvalitetsfantasy/SF.

Även Ersatz skall starta ett nytt fantasyförlag. Det kommer att heta Coltso och utgivningen kommer att ha ett fokus på ryska författare, vilket är ganska logiskt med tanke på deras tidigare utgivning av både Perumov och Gluchovskij. Men de kommer även att ge ut författare från andra östeuropeiska länder, bl a skall de ge ut Andrzej Sapkowski. Mer att läsa om utgivningen finns här.

Det verkar bli ett härligt bokår!

Läsdagbok för bokälskare!

Köp på Bokus.

Jag har fått en ny jättefin läsdagbok! Det är absolut inget fel på den anteckningsbok som jag för närvarande använder, men den nya är bättre.

Varför är den då bättre? Jo, för att den ger mig möjligheten att samla allt som jag i vanliga fall har utspritt över ett antal olika anteckningsböcker och diverse lösa lappar. Det är nämligen inte enbart en läsdagbok där man skriver upp vilken bok man läste när och vad man tyckte om den, utan här finns även avdelningar som Bokåret, Listor och Möten. Det finns även en som heter Boktips, där de har listat böcker från några av de största litteraturpriserna runtom i världen.

Under avdelningen Listor finns det underavdelningar där man kan skriva upp favoritförfattare, favoritböcker, böcker som man vill läsa och var man kan hitta dem. Dessutom finns det sidor där man kan skriva upp böcker som man gett bort/lånat ut. Även själva läsdagboken är uppiffad med symboler för genre och hur man kände för boken, samt möjlighet att kryssa i vad man skall göra med den nu lästa boken.

Förlaget Kabusa har helt enkelt gett ut en Läsdagbok för bokälskare!

(Kabusa har även en sida på Facebook)

Att läsa och skriva av V. S. Naipaul

För ett tag sedan så hade en av mina BookCrossing-vänner med sig den här boken på en av våra träffar. Den verkade intressant och var även tunn (72 s.), så jag tog hem den i tron att den snart skulle vara på resande fot igen. Nu, åtta månader senare, har jag äntligen fått tummen ur och läst den.

Att läsa och skriva är en essä om Naipauls egna förhållande till läsande och skrivande under uppväxtåren. Han hade vid elva års ålder bestämt sig för att bli författare, men var inte direkt intresserad av att skriva. Någon bokslukare var han inte heller som barn utan föredrog att gå på bio.

Det som främst fångar mig i boken är hans skildring av uppväxten i en indisk familj bosatt i Västindien, där den brittiska staten var alltjämt närvarande. Bilden han målar upp av ett dammigt Trinidad är väldigt levande. Jag har hört att hans bästa verk är hans reseskildringar och efter att ha läst den här boken så kan jag förstå varför.

Nu känner jag mig väldigt sugen på att ta mig an en annan av hans böcker som jag har stående i hyllan, nämligen A Turn in the South, som är en skildring av den amerikanska södern.

Storm Front (The Dresden Files 1) av Jim Butcher

En bokserie som jag ofta har blivit tipsad om är The Dresden Files, Jim Butchers böcker om trollkarlen Harry Dresden. Det rör sig om hårdkokta deckare som blandats upp med magi och trolldom – kan det gå fel?

I Storm Front, den här första boken i serien, skall Harry hjälpa Chicagos poliskår med att utreda ett dubbelmord som har begåtts medelst svartkonst. Han brukar arbeta som konsult hos dem när "speciella" fall dyker upp. Ungefär samtidigt får han ett annat, civilt, uppdrag som pockar på hans uppmärksamhet. I klassiskt Sam Spade-manér hamnar han snart i trångmål både med polisen och den lokale maffiabossen.

Jag tycker att blandningen av magi och detektivarbete är en rolig idé som borde fungera väl och grunderna till en bra bokserie finns här, men tyvärr så haltar det lite i första boken. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som inte riktigt fungerar. Jag tycker om de flesta av karaktärerna (en av mina favoriter är den pizza-älskande älvan Toot) och det är härlig humor med en hel del nördiga referenser. Så långt är allt väl. Problemet verkar ligga mer i själva mysteriet och polis- och detektivarbetet. Vare sig Dresden själv eller Chicagopolisen verkar ha jättebra koll och det drar naturligtvis ner på trovärdigheten.

Allt detta sagt så vill jag dock påpeka att jag faktiskt tyckte om boken, trots vissa skavanker. Jag har redan köpt del två i serien, mycket på grund av att jag har hört att böckerna skall bli bättre och bättre. Och det får man väl hoppas eftersom serien enligt SF-bokhandeln skall bli 23 böcker! Jag får helt enkelt be om att få återkomma i frågan.