Havets vargar av Tamelander & Hård af Segerstad

Jag fick ett ljudbokstips av min kära mor i våras om Havets vargar, en bok om kampen mellan tyska ubåtar och de allierades fartyg och flygplan under andra världskriget. Detta kan ju verka lite torrt och tråkigt, speciellt om man, som min mamma, inte är intresserad av krigshistoria och jag blev därför väldigt förvånad över att få tipset från henne. Eftersom jag själv är intresserad av historia och då även krigshistoria så lyssnade jag på boken. Och den var riktigt bra!

Boken består av 10 berättelser där författarna beskriver några av de avgörande händelserna under ubåtskriget. Samtidigt som man får information om hur t.ex. radar och målsökande torpeder utvecklades och fungerar, så får man även ingående följa några av personerna (både tyskar och allierade) som var med om händelserna. Greppet att just visa båda sidorna gör att man som lyssnare känner en stark empati med den sida som står i fokus för tillfället. Resultatet av dessa dramatiserade skildringar gör att boken blir mer lik skönlitteratur än en renodlad faktabok.

Panik av Jeff Abbott

Den här fartfyllda historien börjar med att Evan åker hem till sin mamma, hittar henne död på köksgolvet, själv blir överfallen, varefter det bär av i ett rasande tempo! Han upptäcker under resans gång att ingenting är vad det verkar vara, inte ens hans egen bakgrund, och han får klura ut både ett och annat medan han försöker behålla livhanken.

Jag lyssnade på den här boken och det fungerade alldeles utmärkt. Thriller-genren brukar ju vara bra att just "läsa med öronen" och den här ljudboken var inget undantag. Det var full fart från början till slut med en hel del invecklingar för att göra historien så där spännande så att man inte kan sluta lyssna. Något litterärt mästerverk är den ju inte, men likväl en passande bok att ha med i hängmattan eller under en bilfärd. Vill man ha lite lagom underhållning så passar den här utmärkt. Om inte, ta något annat!

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time av Mark Haddon

För ett tag sedan läste jag ut Mark Haddons bok (sv. titel: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten) om den femtonårige Christopher som är diagnostiserad med Aspergers syndrom (AS). På en av sina nattliga promenader hittar Christopher grannfruns hund död och han bestämmer sig för att ta reda på vem som har dödat den. Detta leder till att han behöver ta mer kontakt med andra människor runt omkring sig än vad han behövt göra tidigare. Vilket i sin tur leder till omvälvande upptäckter om honom själv och hans familj.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att boken är bra eller inte. Till saken hör att väldigt många som jag pratat om den med tidigare har höjt den till skyarna (nåja, nära på i alla fall) och jag tycker inte att den är riktigt så bra. Det är visserligen en bra historia med en annorlunda infallsvinkel (det är Christopher som berättar) och den är välskriven på så vis att det känns som att man verkligen får en insikt om hur det kan vara att ha AS. Boken skildrar tydligt hur vår uppfattning av verkligheten skiljer sig väldigt mycket från hans. Men för mig är inte det här det första mötet med karaktärer som har AS. Jag har tidigare sett filmen Mozart and the Whale (sv. titel Crazy in Love), som jag tyckte väldigt mycket om. Det är en kärlekshistoria mellan två personer med AS. Detta kan ha påverkat min läsning av boken på så vis att det för mig inte är nytt och fascinerande på samma sätt som det kanske varit för en del andra läsare. Sedan blir det ju lite problematiskt med böcker som blir hypade, det gör ju oftast att förväntningarna blir väldigt höga, vilket det inte alltid så lätt att leva upp till.

Författarsignering: Joe Abercrombie

I fredags var jag på en boksignering på SF-bokhandeln i Göteborg. Författaren det gällde var Joe Abercrombie och jag har i skrivande stund inte läst en endaste bok av honom. Nu är det inte så att det är en ointressant författare, snarare tvärtom! Jag har länge gått och klappat på The Blade Itself (del 1 av 3 i The First Law), som är en mycket snygg bok och som även verkar intressant rent innehållsmässigt. Roten till denna avhållsamhet ligger snarast i något som en kompis sa till mig för några år sedan: "Börja aldrig på en ej färdigskriven fantasyserie!" Tyvärr så har jag inte alltid lyssnat på detta extremt goda råd utan fallit till föga för snygga utsidor och bra historier (t.ex. serien A Song of Ice and Fire av George R.R. Martin). Jag ville därför vara säker på att denna trilogi inte blev en tetralogi eller en pentalogi eller en... (ja, ni förstår vad jag menar), innan jag började på denna serie. Till min stora glädje så visar det sig att författaren i det här fallet håller vad han lovar och även om fjärde boken utspelar sig i samma värld som trilogin så är det en fristående roman.

Tillbaka till fredagens boksignering. Hela affären sjöd av liv och rörelse, folk köade och andra stod i små grupper och pratade. Det verkade som att alla i personalen var där samtidigt, även de som inte jobbade. Alla verkade väldigt glada, men gladast var nog Joe Abercrombie själv. Han satt där och signerade för glatta livet, men tog sig ändå tid att prata lite med alla som kom fram och ställde glatt upp på att fotograferas med sina fans. När jag väl kom fram så pratade vi lite om vad han tyckte om Sverige och den otroliga hettan som ligger över oss sen ett tag tillbaka. Han var mycket trevlig och rolig, vilket gör mitt intresse för boken ännu större - humor är viktigt! Så på det hela taget så var det en mycket trevlig upplevelse. Vill man veta vad han tyckte om sin blixtvisit här så har han skrivit om det på sin egen blog.

Gängkrig 145 av Jens Lapidus

I denna tredje del av Jens Lapidus Stockholm Noir, den här gången i form av en tecknad serie i samarbete med Peter Bergting, möter vi Mahmud vars syster blivit våldtagen av två killar på en fest. Han råder henne att gå till polisen för att göra en anmälan, vilket hon gör. Detta till trots så samlar han ihop sitt gäng för att skipa rättvisa på sitt sätt och skapar på så sätt ett gängkrig med blodig utgång som följd.

Gängkrig 145 är snygg, mycket snygg – all heder åt Bergting som illustrerat den. Tyvärr så tycker jag inte att Lapidus har lyckats lika bra den här gången. Historien känns lite tunn och har en del logiska hål som stör. Missförstå mig inte nu, det är en bra och läsvärd berättelse, men jag skulle vilja att det var lite mer stuns i den. Att skriva manus till en tecknad serie är ju inte riktigt samma sak som att skriva en roman och det märks att Lapidus inte är riktigt van än. Han har lite att jobba på innan han kommer upp i samma klass som t ex Brian Michael Bendis som är en av mina favoriter när det kommer till noir i tecknad serieform.

Vad som är bra med Gängkrig 145 är att den visar en annan typ av tecknad serie än det stora flertalet av de som har dykt upp på den svenska marknaden i original; serier som allt som oftast bygger på författarens eget (inte alltid så intressanta) liv och som påfallande ofta är ganska fula! Nu finns det ju en del serier som inte är sådana. Peter Bergtings The Portent och Jakob Nilssons adaption av Stieg Trenters Roparen är två tydliga exempel. Gängkrig 145 påvisar även det faktum att serier inte alltid är för barn, utan att det även finns serier för vuxna. Nu kanske det öppnas upp en större möjlighet för riktigt bra serier i en större mängd olika genrer att nå ut till en större publik (både barn och vuxna). Och för detta vill jag tacka herrarna Lapidus och Bergting!

Bokomslag

Apropå mitt föregående inlägg om Bolaño...

När man pratar om att Bonniers har tagit över Bolaños författarskap med vänner och bekanta så är det påfallande många som undrar hur de nya böckerna kommer att se ut. Nu är ju detta inte så konstigt med tanke på hur snygga de tidigare böckerna är. Pocketen av De vilda detektiverna bör ju vara en av de snyggaste i tryck, användandet av ryggen för att skriva 'baksidestext' är lysande! Detta gjorde man även på den häftade boken, men där ser framsidan lite annorlunda ut. Om natten i Chile har sin 'baksidestext' på framsidan. Härligt!

Man undrar ju hur Bonniers tänker på den här fronten. Kommer de att försöka efterlikna de tidigare eller kommer de att göra något helt nytt. För även om det är insidan som räknas, så är ju omslag viktiga. Det är många gånger som jag köpt en riktigt snygg bok för att sedan tycka att den är rätt kass, men nästan aldrig tvärtom eftersom jag inte tycker om att köpa fula böcker.

Roberto Bolaño kommer ut på annat förlag

I en artikel på svb.se kan man läsa att bokförlaget Tranan har förlorat matchen mot Bonnierförlagen om vem som skall ge ut böcker av Roberto Bolaño i fortsättningen. Tranans förlagschef är av naturliga skäl inte helt överlycklig och det kan man ju förstå.

Frågan är ju hur det blir för oss köpare/läsare. Hur blir det t ex med översättningen? Jag tvivlar inte på att Bonniers har bra översättare hos sig, men Bolaño är ju rätt så speciell som författare och inte heller så lätt att översätta. Det bästa vore antagligen om det blev samma översättare för att få samma stil på de gamla och de nya böckerna. På Bokmässan i Göteborg i höst så skall ett seminarium ägnas åt att diskutera huruvida det egentligen går att översätta honom eller inte. Jag har personligen endast läst Om en natt i Chile, och när jag läste den funderade jag på hur svårt det måste ha varit att översätta den.