Bokmässan 2009, del 2: Fantasy

På årets bokmässa fanns tyvärr inte så många seminarier om fantasy, men jag hittade i alla fall tre stycken av intresse.

Det första blev Drakmytologi i modern litteratur på lördagsmorgonen. Jo Salmson, som tidigare har skrivit den avslutade lättlästa serien Alamandrarnas återkomst och nu håller på med böckerna om Tam i serien Drakriddare, samtalade med SF-bokhandelns Maths Claesson. De diskuterade hur fantasy har förändrat synen på drakar, från blodtörstiga väktare av skatter till belevade varelser som man kan ha djuplodande diskussioner med. Jo Salmson har i serien Drakriddare haft ännu en liten förändring i drakmytologin som lät intressant. Detta var ett kort seminarium (20 minuter) men det var intressant och roligt att lyssna på. Jag har tidigare inte läst något av Jo Salmson, men har nu funderingar på att göra det.

Lite senare på lördagen var det dags för nästa seminarium, Fantasy för fullvuxna med den ryske författaren Nick Perumov i samtal med Lotta Ohlsson (kulturjournalist). De diskuterade hans fantasyserie Svärdens väktare som är under utgivning i Sverige, del 6 av 12 är på väg ut i handeln nu i oktober. Enligt honom själv så är detta typisk rysk fantasy och absolut inte anglosaxisk eftersom det inte finns någon som är utvald att rädda världen från att gå under, att allt inte är svart på vitt utan någonstans mittemellan. Ett uttalande som känns lite förlegat. Visst finns det många fantasyromaner som är uppbyggda på premissen om att det goda kämpar mot det onda, men det finns väldigt många som porträtterar den gråskala som Perumov talar om. Detta sagt så tyckte jag ändå att det var ett intressant seminarium med en intressant författare. Jag har än så länge enbart läst de två första böckerna i serien, men jag tyckte väldigt bra om dem så jag skall definitivt läsa hela serien. Perumov har dessutom översatt Lord of the Rings till ryska och har även skrivit en fristående fortsättning till denna. Den första delen är planerad att komma ut på svenska till våren. Det är dessutom kul att hans böcker kommer ut på svenska innan de kommer ut på engelska. Kudos till det svenska förlaget Ersatz! På deras hemsida kan man läsa en intervju med honom. Jag hade med mig en bok som jag fick signerad.

Det tredje seminariet, Ny svensk fantasy, var på söndagen och som det första, enbart 20 minuter långt. Här höll författaren Anders Björkelid ett eget anförande och berättade om Ondvinter, första boken i serien Berättelsen om blodet. Han läste även lite ur boken och lyckades nog trollbinda de flesta av oss, även mig som redan läst den. Det jag tyckte var mest intressant var när han fick frågan "Hur ser du på fantasy?" för han svarade att det är som en djupdykning i språket. Han belyste detta uttalande med ett exempel på en titel från ett annat av årets seminarier "Tidens orm ömsar skinn". Här tar enligt Björkelid en fantasyförfattare metaforen både på allvar och rent bokstavligt. "Tänk om tiden verkligen var en orm" och så utvecklar författaren detta vidare. Det var ett mycket bra och intressant seminarium och efteråt fick jag även här min bok signerad.

Augustnomineringar 2009

Idag 13.00 meddelades det vilka böcker som blev nominerade till årets Augustpris. Listan på de nominerade hittar man på Augustprisets hemsida. Föga förvånande så domineras skönlitteraturklassen av de två stora förlagsgrupperna, vilket är lite tråkigt. Som tur är så är spridningen större i de två andra klasserna: barn & ungdomslitteratur och facklitteratur.

Jag konstaterar fascinerat att jag även detta år inte har läst en endaste en. Nåväl, det är ju över en månad kvar tills priset annonseras (23 november), så någon skall jag väl hinna med tills dess.

Den sista läsaren av David Toscana

I mitt förra blogginlägg berättade jag om bokmässan och de "spanska" seminarier som jag hade varit på. Ett av dem var med författaren David Toscana, vars bok Den sista läsaren jag nu har läst klart. Utgivningen av den här boken har skett i samarbete mellan bokförlaget Atlas och Boca Förlag. Det senare är ett förlag av den typ som jag nämnde i förra inlägget, dvs det har startats av översättare, i det här fallet Hanna Axén (som översatt Toscanas bok) och Örjan Sjögren.

I en fattig liten by i Mexico hittar Remigio en dag en död flicka i sin brunn (byns enda med vatten i). Han vet inte vad han skall göra så han beger sig till byns bibliotek där hans far Lucio jobbar. Fadern, som är den ende i byn som läser, finner genast råd i böckernas värld. Han sitter ensam i biblioteket dagarna igenom och läser de nyinkomna böckerna för att bedöma om de skall upp i hyllorna eller slängas åt kackerlackorna. I böckerna finner han även olika teorier om vem flickan skulle kunna vara och vem som kan ha mördat henne.

Detta är absolut ingen deckare vilket man ju lätt skulle kunna tro med tanke på den döda flickan. Snarare är den här boken en hyllning till litteratur och läsning. David Toscana låter bibliotekarien väva ihop de historier han läser i böckerna med det som händer i byn på ett sätt som gör att det inte alltid är klart vad som är vad, men utan att man som läsare tappar intresset för berättelsen, snarare tvärtom. Lucio diskuterar läsning och litteratur med både med andra och sig själv med en självklarhet som borde vara alla förunnat.

Bokmässan 2009, del 1: Spanien

Fokuslandet på årets bokmässa i Göteborg var Spanien och jag hade redan i somras märkt ut i programmet alla de seminarier med spansk anknytning som jag tyckte verkade intressanta. Som vanligt hade jag en aningen för optimistisk uppfattning om hur många seminarier jag egentligen orkar med per dag, så i slutändan blev det fem stycken med spansk anknytning (och 13 andra seminarier).

Det första av dessa fem seminarier var Skit i traditionerna med de mexikanska författarna Ignacio Padilla och David Toscana. Båda är Sverigeaktuella med var sin ny bok (Amfitryon respektive Den sista läsaren). Tillsammans med moderatorn Ulla Strängberg (kulturjournalist, SR) så diskuterades den latinamerikanska litteraturen och de båda författarnas avståndstagande till den magiska realismen. De tycker båda om Gabriel García Márquez som författare, men anser att det är dags för något annat än magisk realism. Dagens latinamerikanska författare bör inte försöka skriva en ny Hundra år av ensamhet, utan något helt eget, och världen behöver få upp ögonen för att latinamerikansk litteratur inte är synonym med magisk realism. Detta var verkligen ett otroligt intressant seminarium som fick mig att tänka över min egen syn på den latinamerikanska litteraturen. Jag köpte därför varsin bok av författarna och fick dem signerade.

På fredagen var det dags för det andra "spanska" seminariet, Bolaño på svenska – går det? Panelen bestående av Lena Heyman (översättare), Gabriella Håkansson (författare) och Lousie Epstein (radioproducent) diskuterade vilka svårigheter det finns med att översätta skönlitteratur och om det egentligen går att få med alla nyanser från ett språk till ett annat, i detta fall med fokus på Bolaños verk. Jag tyckte att det blev en bra diskussion både om hans författarskap och om problemen som Heyman stött på när hon har översatt böckerna till svenska. Hon håller för övrigt just nu på att översätta hans 2666, så det blir i alla fall samma översättare som de tidigare översatta böckerna.

Ett seminarium som jag önskar att jag inte hade gått på var Med blick för kärlek och fotboll. Här samtalade Ulf Eriksson (författare och kritiker) med Javier Marías, en spansk författare som jag alltid tyckt verka vara intressant men aldrig läst något av. Jag kan inte komma ihåg vad som diskuterades herrarna emellan och jag har inte skrivit något i min anteckningsbok, så jag kan tyvärr inte kommentera det här. Diskussionen om fotboll skulle precis börja när jag reste mig upp för att gå. Då hade de redan dragit över med några minuter och jag hade ett annat seminarium att hinna till. Det är dålig stil att dra över tiden! Marías intresserar mig fortfarande som författare, men jag skall nog låta det gå ett tag innan jag läser någon av hans böcker.

Sent på fredag eftermiddag var det dags för Från spanska till svenska om översättarnas viktiga roller. Ofta är det så att översättarna själva presenterar böcker de läst och tyckt om för svenska förlag. Översättarna Hanna Axén, Yvonne Blank och Marika Gedin skulle samtala om detta med Johan Falk (professor i spanska), men innan de fick börja ville Spaniens kulturminister yttra sig. Vilket var lite synd eftersom det tog tid från de andra, speciellt på grund av att allt han sa fick simultantolkas. Nåväl, när seminariet väl kom igång så var det intressant. Det pratades mycket om problemen med att få svenska förlag att vilja ge ut böckerna, trots utgivningsstöd från diverse kulturella institutioner. Ofta är det de små förlagen som chansar och ger ut dessa titlar, men det har även hänt att översättare startar ett eget förlag bara för att ge svenska läsare en chans att bekanta sig med de författarskap de själva anser viktiga.

Det sista av dessa fem seminarier var Baskien, Spanien och världen med den baskiske författaren Bernardo Atxaga och Ingrid Elam (kritiker). Hans böcker ges först ut på baskiska och sen översätter han dem själv till spanska. På det här seminariet diskuterades det framför allt hans senaste bok på svenska, Dragspelarens son, men även hans andra böcker. De teman han ofta återkommer till är det spanska inbördeskriget och effekterna det har haft på det baskiska samhället. Det var ett intressant seminarium och jag blev såpass intresserad av honom som författare att jag köpte hans bok och fick även den signerad.

Över lag så tyckte jag att det var det intressanta seminarier och jag blev ju tre böcker rikare!

Booker Prize-vinnare 2009

Wolf Hall av Hilary Montel har vunnit Booker Prize 2009! Inte den bok som jag hade hoppats på, men många verkar nöjda med vinnaren om man kan tro på allt som skrivs på Twitter. Så man kanske skall ta och titta lite närmare på den ändå. Mer information om boken och priset kan man hitta på Man Booker Prize hemsida.