ThursdayNs äventyr i bokskogen

Julklappstips: Fantasy/SF

2010-12-12T19:45:00.003+01:00

Oj! Det var visst ett tag sedan jag skrev något här, men ingen idé att gråta över spilld mjölk. Jag rivstartar med lite julklappstips istället.

Först ut blir Frä mlingen av Max Frei, en härligt ostyrig berättelse om Max som hamnar i Echo som är huvudstad i det Förenta kejsardömet. Där blir han medlem i Hemliga spaningsstyrkans mindre rotel och får hjälpa till att lösa det ena makabra mysteriet efter det andra. Boken är fylld av magi, övernaturligheter och humor, den har jämförts med både Mästaren och Margarita och Alice i Underlandet, och är en fantastisk läsupplevelse. Detta är första delen i en serie om fem och finns sedan tidigare även bland annat på engelska och tyska. Max Frei är en pseudonym för den ryska författarinnan Svetlana Martynchik.

I tidigare inlägg så har jag ju nämnt att jag inte är någon expert på vampyrromaner och jag är inte heller särskilt intresserad av dem. En vampyrroman som står ut från mängden är dock I am Legend av Richard Matheson. Det är en klassiker inom genren och många (bl. a. Stephen King & John Ajvide Lindqvist) har blivit inspirerade av den i sitt eget skrivande. Styxx Fantasy har i år gett ut den i en jättesnygg utgåva på svenska med titeln Legend. Det finns en bra recension av den på www.bokhora.se.

Det lilla fantasyförlaget Styxx Fantasy har i år även gett ut en svensk urban fantasy, Udda verklighet av debutanten Nene Ormes. Urban fantasy är en stor genre i den engelskspråkiga världen, men här i Sverige är detta den enda i sitt slag. Det är mycket uppfriskande att läsa en bok i den här genren som utspelar sig i svensk miljö, spännande är den också! Jag längtar till nästa bok i serien. Det finns en bra recension av Udda verklighet på bloggen Enbokcirkelföralla.

Polsk fantasy finns det inte heller mängder av på svenska, men Coltso har börjat ge ut en av Polens största fantasyförfattare, Andrzej Sapkowski. Jag har läst den första boken i en serie om sju fristående böcker på engelska (The Last Wish). Den svenska titeln är Den sista önskningen. Serien handlar om häxkarlen Geralt som försöker beskydda världen mot diverse monster. Mycket av sagornas värld finns i boken, men det är inte alltid så lätt att se vem som är ond eller god. Det är en mycket läsvärd författare som jag helt klart skall läsa mer av.

(Klicka på länkarna för att handla på Bokia.se)

Bokmässeenkät

2010-09-22T21:10:00.003+02:00

Den senaste veckan så har jag sett att fler och fler bloggare fyllt i en bokmässeenkät och tänkte nu göra samma sak själv.

Namn: ThursdayN

Hemort: Göteborg

Jag har varit på bokmässan (ggr): Oj, det var svårt. När man bor i Göteborg så är den svår att undvika... Minst 10 ggr i alla fall.

På årets bokmässa ska jag: Jag hade tänkt att försöka gå på en hel del seminarier med afrikanska författare, men även försöka hinna hinna med tweet-ups, BookCrossing-träffar, bloggträffar, m. m.

Mitt bästa bokmässeminne: Hm, har nog inget speciellt.

Några böcker som jag ser fram emot: Hoppas hitta böcker som jag inte visste fanns.

Jag hoppas få se: Nadine Gordimer

Jag hoppas slippa: Seminarier som drar över på tiden så man inte hinner till nästa.

Mitt bästa bokmässefynd: De vilda detektiverna av Roberto Bolano

Vi ses imorgon!

Out of Bounds av Beverley Naidoo

2010-09-19T13:00:00.001+02:00

Puh! Jag hann läsa en bok till i läsutmaningen Afrika i Fokus med ett par dagar till godo.

Out of Bounds är en novellsamling om sju noveller som skildrar barns och ungdomars liv i Sydafrika under apartheid. Första novellen utspelas 1948 då Nationalistpartiet kommer till makten och apartheidlagarna blir ännu strängare. Varje novell utspelar sig i ett årtionde (den sista utspelar sig år 2000) och tar upp olika händelser som är typiska för perioden den utspelar sig i, men ibland även är representativa för andra perioder också. I slutet av boken finns det en tidslinje där man kan se vilket år vissa lagar instiftades och vilka noveller de berör. Vilket är en väldigt trevlig touch som ger mig lite mer kött på benen när jag läser boken.

Novellerna tar inte enbart upp de svartas erfarenheter, utan även hur livet kunde te sig för de vita, de färgade och indierna i detta stora land. Segregationen var ju inte enbart mellan svarta och vita, utan även mellan de andra "rasgrupperna". 1950 kom det en lag som gjorde att människor klassificerades in i olika grupper. Denna klassificering verkade göras på ganska arbiträra grunder och den kunde leda till att familjer splittrades eftersom olika familjemedlemmar kunde klassificeras olika. Man blev i dessa fall tvungen att bo i områden tilldelade den "rasgrupp" man tillhörde.

Jag blir otroligt illa berörd när jag läser fiktionaliserade skildringar av sådana här fruktansvärda orättvisor, och inte bara illa berörd utan även arg och frustrerad. Jag kan inte förstå hur man faktiskt kunnat behandla andra människor på det här viset (vilket tyvärr givetvis fortfarande sker på många platser i världen). Novellerna är välskrivna och jag kan leva mig in i barnens upplevelser. Det här är en riktigt bra bok om man vill veta mer om apartheid och Sydafrikas historia 1948–2000.

Beverley Naidoo har tidigare skrivit barnböcker om just apartheid och på hennes hemsida kan man läsa mer om dem.

Det här är mitt fjärde inlägg i läsutmaningen Afrika i Fokus.

(Klicka på bilden för att handla på bokia.se)

Booker Prize shortlist 2010 är klar!

2010-09-08T12:38:00.001+02:00

Igår kväll meddelades det vilka sex böcker som är på årets Booker Prize shortlist. Den ser i år ut på detta vis:

Parrot and Olivier in America av Peter Carey
Room av Emma Donoghue
In a Strange Room av Damon Galgut
The Finkler Question av Howard Jacobson
The Long Song av Andrea Levy
C av Tom McCarthy

Som jag skrev i mitt inlägg om årets Man Booker Prize longlist så är Peter Carey en av de endast två författare som har vunnit priset två gånger. Det blir alltså hat-trick för honom om han vinner. Av de andra författarna på listan känner jag bara igen två namn: Damon Galgut och Andrea Levy. Den förstnämnde för att jag har varit intresserad av hans bok The Good Doctor som var nominerad 2003. Levy har jag faktiskt en oläst bok av i hyllan, Small Island. Den har stått där ett tag, så jag kanske skulle ta och läsa den nu.

På The Guardians hemsida finns en podcast där man diskuterar årets shortlist. Mycket intressant. Och man kan naturligtvis läsa mer om priset på Man Booker Prize hemsida. Vem som vinner får man reda på 12 oktober.

(Klicka på titlarna för att komma till Bokias nätbokhandel.)

Bråda dagar

2010-09-05T19:10:00.001+02:00

Oj, vad det dräller in böcker att läsa just nu! I veckan har två stycken bokstråleböcker från BookCrossing dimpt ner i brevlådan. Tanken är att läsa dem så fort som möjligt för att nästa person skall kunna ta del av dem. Och som om inte det vore nog så har jag även fått en bok från Library Thing Early Reviewers, ett program där förlag lottar ut kommande böcker i utbyte mot recensioner. Så även den boken måste ligga högt upp i läshögen.

Missförstå mig inte nu, det är en mycket trevlig börda som jag har tagit på mig alldeles själv. Vad som dock är synd är att mitt deltagande i läsutmaningen Afrika i Fokus kommer att bli lidande. Jag kommer tyvärr inte att hinna läsa så många böcker till den som jag hade velat. Det är ju bara ca tre veckor kvar till bokmässan sätter igång och läsutmaningen slutar. Nåväl, någon mer bok borde jag hinna med, om jag tar en tunn (och sedan kanske jag fortsätter lite i smyg efter det – vi får se).

Purple Hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie

2010-08-23T13:10:00.001+02:00

Purple Hibiscus är Adichies första roman. Den kom ut 2003. Efter att ha läst hennes novellsamling så ville jag läsa mer av henne och föredrog då att ta hennes första istället för hennes mer kända roman Half of a Yellow Sun.

Kambili är en femtonårig flicka som bor tillsammans med sin familj i Nigeria. På utsidan är de en välbeställd och respekterad katolsk familj. Fadern anses vara en av samhällets stöttepelare, men hemma är han en tyrann som styr sin familj med hjälp av våld. Kambili och hennes bror Jaja upptäcker att det finns ett annat sätt att leva när de är på besök hos sin faster.

Efter att nu ha läst en novellsamling och en roman av Adichie har jag blivit väldigt förtjust i hennes berättarstil. Hon ger liv åt sina karaktärer som gör att deras röster känns trovärdiga. Och som jag skrev i mitt föregående inlägg så känner man sig närvarande i deras liv när man läser om dem. Vilket alltid är en härlig läsupplevelse!

Det är inte bara stilen som man känner igen utan även en del av tematiken. Ständigt närvarande är arvet efter de forna kolonisatörerna, framför allt religionen och avståndstagandet från "hedniska" ritualer. Bland annat så får Kambili och hennes bror knappt träffa sin farfar, som inte har konverterat till katolicismen, eftersom det enligt fadern är en synd att umgås med hedningar.

Adichie utmålar en bild av ett Nigeria fullt av korruption, våld och människor som inte vill annat än därifrån. Det är ingen vacker bild, men antagligen inte en helt osann. Jag är tyvärr inte så insatt i Afrikansk historia. Jag har en övergripande men inte så djuplodande bild över denna gigantiska kontinent. Som jag tidigare har nämnt så är jag väldigt intresserad av att läsa hennes senaste roman, men jag kommer inte att göra det just nu, utan vänta lite med den. Jag vill hinna läsa lite andra författare i läsutmaningen Afrika i Fokus innan den tar slut. Detta för att försöka få en lite bättre uppfattning om vad afrikansk litteratur är.

Om ni inte har läst något av Adichie så gör det! Den här boken finns även översatt till svenska för den som föredrar det.

Detta är mitt tredje inlägg i läsutmaningen Afrika i Fokus.

The Thing Around Your Neck av Chimamanda Ngozi Adichie

2010-08-09T13:00:00.003+02:00

The Thing Around Your Neck är den första boken som jag har läst till läsutmaningen Afrika i Fokus som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

I tolv noveller skildrar Adichie olika människors liv. Vissa av dem bor kvar i Nigeria, medan andra har sökt sig till USA för att hitta lyckan. I alla historierna används tanken om familjen som en viktig punkt för huvudkaraktärerna, antingen som katalysator för livsavgörande ögonblick eller som en fast punkt som kan vara antingen positiv eller negativ. Av de här novellerna så tilltalades jag mest av två: "Jumping Monkey Hill" och "The Headstrong Historian".

I "Jumping Monkey Hill" får vi följa en ung författarinna (Ujunwa) som har bjudits in till en workshop för afrikanska författare. Workshopen är upprättad och finansierad av brittiska myndigheter och ledaren (Edward) är en professor från London som många år tidigare haft en tjänst på universitetet i Kapstaden. Författarna skall skriva ihop en novell var och sedan skall de alla diskutera dessa. Det visar sig snart att Edward har en bestämd åsikt över vad som är afrikanska teman och vad som inte är det. Han dömer snabbt ut en historia om lesbisk kärlek: "homosexual stories of this sort weren't reflective of Africa" (p. 108). Även Ujunwas historia om en kvinna som blir sexuellt trakasserad blir bedömd som icke trovärdig eftersom: "Women are never victims in that sort of crude way and certainly not in Nigeria"(p. 113). Två teman som alltså inte passar in i hans bild av vad som är afrikanskt. Det förekommer fler exempel på detta i novellen, men de här två var de mest framträdande.

"The Headstrong Historian" berättar om Nwamgbas liv. Hon är född i Nigeria i slutet på 1800-talet, får en son med sin man som dör kort därefter. Sonen sätter hon i skola hos de vita missionärerna för att han skall få makt och inflytande. Något som hon dock inte har räknat med är att han vänder hennes levnadssätt och de gamla traditionerna ryggen. Han gifter sig och får två barn, ett av dem är en flicka, Grace. Denna Grace är sin farmors ögonsten och när hon åker iväg för att börja skolan förlorar Nwamgba livsgnistan. När Grace sitter vid sin farmors dödsbädd får vi se en skymt av vad framtiden bär i sitt sköte för henne. Det är en novell om att återta sitt förflutna. Den är tidigare publicerad i The New Yorker, där den även går att läsa i sin helhet.

Det är en fantastisk novellsamling som är otroligt välskriven och jag känner att jag bara vill läsa mer av Adichie. Hennes förmåga att få en att känna sig närvarande i karaktärernas liv, att man får uppleva det som de upplever, är uppfriskande. Det här var en fantastisk läsupplevelse och jag har redan börjat på hennes Purple Hibiscus, som verkar mycket lovande. I min hylla står även Half of a Yellow Sun och väntar. Vi får se om jag hinner med den också innan Bokmässan i Göteborg börjar.

Jag är med i läsutmaningen Afrika i Fokus

2010-08-02T13:00:00.012+02:00

Bloggen Enbokcirkelföralla har startat en läsutmaning, Afrika i Fokus, som jag har beslutat att vara med i. Läsutmaningen går ut på att man skall läsa minst en bok (gärna fler) som antingen utspelar sig i Afrika eller är skriven av en afrikansk författare, och att man därefter bloggar om den/dem. Om man inte har en blogg kan man vara med ändå, det är bara att skriva i kommentarsfältet på deras blogginlägg vilken bok man tänker läsa och sedan vad man tyckte om den när man läst den. Allt detta skall vara gjort innan Bokmässan i Göteborg drar igång 23 september.

Tema och sluttid är valt med tanke på att Bokmässan i Göteborg i år kommer att ha fokus på Afrika. Jag skall ju även i år gå på så många seminarier på bokmässan som jag hinner/orkar med, så detta tema passar mig utmärkt. Just eftersom jag kommer att gå på en hel del seminarier med just afrikanska författare (och antagligen kommer att köpa en hel del böcker av dem) så kommer jag att skriva fler blogginlägg med temat Afrika i Fokus under hela hösten.

Var med i läsutmaningen du med!

Bookerprize longlist 2010 är klar!

2010-07-29T20:52:00.001+02:00

Nu i veckan släpptes årets longlist till Man Booker Prize. De 13 titlarna på listan hittar man här. Domarna skall nu välja ut en shortlist bestående av sex av dessa böcker och detta kommer att meddelas 7 september. Vilken bok som sedan i slutändan vinner kommer att meddelas 12 oktober.

Precis som förra året så har jag inte läst någon av de här böckerna. Om jag skall vara riktigt ärlig så har jag ännu inte läst en endaste av de böcker som jag hade på min personliga shortlist förra året. De ligger dock tryggt på min digra läshög/-berg. Det här året så kommer jag dock inte att knåpa ihop en egen shortlist, inte än i alla fall. Anledningen till detta är att jag upplever det som att ingen av titlarna sticker ut mer än någon av de andra. Just nu verkar alla mer eller mindre intressanta, men detta kan ju naturligtvis komma att ändra sig så fort jag har läst lite mer om dem.

Den ende författaren på listan som jag har läst något av är Alan Warner. En av hans mest kända romaner är Morvern Callar som jag tyckte mycket om. Boken som är med på listan, The Stars in the Bright Sky, är dock en uppföljare på en annan av hans romaner som jag också har läst, The Sopranos. Nej, inga maffiabossar så långt ögat kan nå utan sopraner i en skolkör som är ute på vift i Dublin. Det var några år sedan som jag läste den, men jag kommer ihåg den som väldigt rolig.

Det här årets lista innehåller intressant nog vare sig Martin Amis, Ian McEwan eller Salman Rushdie, tre litterära giganter som annars flitigt brukar vara nominerade när de har nya böcker ute eller på gång. Den enda på årets lista som har vunnit priset tidigare är Peter Carey, som förvisso är en av de två författare som vunnit priset två gånger (den andre är J. M. Coetzee). Några av de andra författarna på årets lista har förvisso tidigare haft böcker nominerade, men aldrig vunnit. The Guardian har en bra och intressant artikel om detta.

Det känns som att det inte finns några riktigt säkra kort i den här omgången, så det skall bli lite spännande att få reda vilka som nomineras till årets shortlist.

Veckans bok på Storytel

2010-07-23T12:00:00.005+02:00

Jag såg precis på storytels facebooksida att man där kan rösta fram 'Veckans bok'. Det går uppenbarligen till som så att man på helgen kan nominera en av böckerna som finns på deras hemsida, motivera varför, och sen på måndag morgon räknas rösterna ihop och veckans bok utses. Jag tycker att det verkar vara ett trevligt sätt att få lyssningstips på.

Denna vecka blev det Syndafall i Wilmslow av David Lagercrantz, med Reine Brynolfsson som uppläsare, som jag själv har lyssnat på och tyckte var fantastisk!

Den motvillige kommunisten av Colin Cotterill

2010-07-19T19:23:00.000+02:00

På BookCrossing finns det ofta erbjudanden om att vara med i olika bokringar, vilket i praktiken innebär att en medlem erbjuder sig att skicka iväg en bok till en annan medlem och att denne skickar sen vidare till nästa (för att slutligen återvända hem). Det är ett rätt så roligt sätt att läsa en bok tillsammans med andra människor. Bokringarna är även bra på så sätt att man får läsa böcker som man antagligen annars inte hade fått läst. Så är fallet för mig med den här boken.

Året är 1976 och kommunisterna har precis tagit makten i Laos. Dr. Siri Paiboun har blivit tilldelad jobbet som coroner, trots att han inte har någon erfarenhet av jobbet i fråga och helst av allt hade velat gå i pension. Han är ju faktiskt en bit över 70. I den här boken får han på sitt bord en hög partikamrats avlidna hustru och tre vietnameser som verkar vara torterade till döds. Han motarbetas från alla möjliga håll och läget är spänt både nationellt och internationellt, men till sin hjälp att avvärja kriserna har han några trofasta vänner, shamaner, andar och andra väsen.

När jag läste den här boken så kom jag att tänka på McCall Smiths serie om Mma Ramotswe, eftersom de båda är lite sådär småcharmiga. Själva mordhistorierna är inte det som är det mest intressanta i böckerna. Det är snarare porträtten av människorna och platserna som är den stora behållningen. Dr. Siri är en finurlig liten man som försöker se till att alla blir rättvist behandlade oavsett vilka de är. Den motvillige kommunisten är en charmig och rolig läsupplevelse samtidigt som den är spännande. Om del två skulle dyka upp som en bokring på BookCrossing så skulle jag anmäla mitt intresse med en gång.

I Colin Cotterills serie om Dr. Siri så har det kommit ut sex böcker på engelska. Än så länge så har bara två av dem kommit ut på svenska, men den tredje kommer i september. Den här första boken i serien finns ännu bara som inbunden, men redan i augusti kommer den i pocket.

(Klicka på länkarna för att komma till Bokus.)

Ny roman av Umberto Eco på väg

2010-07-10T15:29:00.001+02:00

Enligt booksblog.it skall det komma en ny roman av Umberto Eco i höst. Än så länge tycks det inte finnas så mycket information om den, men titeln verkar i alla fall att bli Il Cimitero di Praga (ungefär Kyrkogården i Prag) och det kommer att vara en agentroman som utspelas i 1800-talets Prag.

Det är nu sex år sedan Ecos senaste roman, La misteriosa fiamma della regina Loana (2004, sv. Drottning Loanas mystiska eld) kom ut så den nya är helt klart efterlängtad. Kanske än mer så eftersom den (om man får tro italienska bok- och kulturbloggar) verkar vara mer i samma stil som Il nome della rosa (Rosens namn) och Il pendolo di Foucault (Foucaults pendel), full av konspirationer och mystiska händelser. Förhoppningsvis så kommer det mer information om den efter sommaren.

(klicka på titlarna för att köpa på Bokus)

Skuggvarelser av Magnus Nordin

2010-07-04T20:22:00.002+02:00

Tidigare i år skrev jag ett blogginlägg om Förföljaren och där nämnde jag att det skulle komma en nyutgåva av en av Magnus Nordins tidigare böcker, Skuggvarelser, eftersom en fortsättning (fristående enligt förlaget) med titeln Blodets röst var på gång. Nu har båda kommit och jag har precis sträckläst första boken. I förordet till den skriver Magnus Nordin att han har ändrat några saker från den förra utgåvan för att den skall passa ihop bättre med den nya boken.

Daniel bor i en liten ort på Gotland med sin pappa som han har ett komplicerat förhållande till. Han vantrivs och vill ta sig därifrån. En dag står det en van utanför traktens spökhus och det ser ut som att det har flyttat in en lite udda familj i det nedgångna huset. Daniel faller pladask för flickan i huset, hon med de underliga ögonen, men hon verkar rädd för att synas tillsammans med honom. Att det rör sig om varulvar får läsaren veta redan i prologen, även om det tar lite längre tid för Daniel att förstå detta.

Jag tycker verkligen om Nordins stil. Han skriver i mitt tycke alldeles lagom mycket för att berätta historien. Han tar endast med det som är nödvändigt utan att det blir torftigt och därför blir det inga tradiga transportsträckor fulla av ovidkommande fakta. Visst märker man att det här är en av hans tidigare böcker, karaktärerna är inte riktigt lika utvecklade som i de andra böckerna av honom som jag läst (Förföljaren och Djävulens märke), men boken är ändå riktigt bra. Någon gång i sommar skall jag läsa fortsättningen!

(Klicka på titlarna för att köpa på Bokus)

Bokus har bytt utseende!

2010-06-25T14:02:00.002+02:00

I dagarna blev Bokus klara med sin nya hemsida: ett nytt, fräscht utseende och även nya finesser vid sökningar. Enligt dem själva skall det vara "en sajt med bättre sökfunktion, tydligare struktur och mer inspiration". Jag har precis börjat kika på den nya sidan och än så länge verkar allt bra. Om det är så att man vill tycka till om någon finess eller annat på sidan så finns det en 'tyck till-knapp' att klicka på. Om man trycker där kan man även se vad andra har sagt och själv kommentera på detta.

Det bästa av allt är dock midsommarpresenten vi får av dem, 15% rabatt över midsommarhelgen! Här ska browsas! =)

På andra sidan solen av Maria Ernestam

2010-06-19T19:42:00.001+02:00

Viola och hennes familj tillbringar påsklovet i Skåne där de fått låna ett hus. Hennes döttrar finner sig snart till rätta och hittar kompisar att umgås med, men hennes man Axel börjar bete sig mer och mer underligt. Vid ett besök hos svärmodern som bor i ett ålderdomshem inte långt från huset de lånat, lär Viola känna Lea som har varit missionär i Kina under inbördeskriget. Hon får låna några suggestiva noveller av Lea och medan hon läser dessa så börjar hon fundera mer och mer på sitt eget liv.

Detta är den tredje romanen av Maria Ernestam som jag har läst, de två tidigare är Busters öron och Kleopatras kam. Man kan tillägga att Busters öron är en av mina absoluta favoritböcker. I den här, hennes femte roman, tycker jag inte att hon når riktigt ända fram. Det är som i tidigare böcker välskrivet och jag tycker om novellerna som Viola får läsa, samt porträtteringen av Viola själv, men det saknas det där lilla extra för att bli en riktigt bra bok. Detta är ingen dålig bok, men inte särskilt minnesvärd heller. Jag har hennes två andra böcker (Caipirinha med döden och Alltid hos dig) i min 'att läsa-hög' och jag hoppas att de är bättre än den här, för jag blev tyvärr besviken.

(Klicka på bilden för att köpa boken hos Bokus)

Vinnare av The Orange Prize for Fiction

2010-06-09T21:06:00.002+02:00

Köp på bokus.
Vinnaren av den femtonde omgången av The Orange Prize for Fiction är Barbara Kingsolver med romanen The Lacuna!

På hemsidan för The Orange Prize for Fiction kan man läsa mer om både boken och henne själv. Där finns även recensioner av boken och några intervjuer att läsa.

The Woman who Never Cooked av Mary L. Tabor

2010-06-05T11:00:00.000+02:00

Det här är en bok som jag antagligen aldrig hade läst om det inte vore för Library Thing Member Giveaways som är ett 'program' där författare ger bort böcker i utbyte mot recensioner. Jag är väldigt glad över att jag amälde mig till detta eftersom jag verkligen tycker om den här novellsamlingen.

I 11 noveller får vi följa vanliga människor under en tid i deras liv där händelser av något slag gör att de börjar reflektera över saker som hänt, personer de mött, levt med, älskat, osv. Efter ett tag så märkte jag att många, om inte alla, noveller är sammanlänkade, sidofigurer i vissa noveller blev huvudpersoner i andra. På så sätt fick jag som läsare en djupare bild av de människor jag läste om, vilket alltid är trevligt. Något annat som jag tyckte om med de här novellerna var all mat som figurerade i dem. Mat, kök och matlagning är i boken en hjälp till att bevara minnen av allt som hänt i personernas liv, men framför allt deras minnen av andra människor.

Det här är en bok fylld av finstämda porträtt av vanliga människor med vanliga problem och glädjeämnen. Mary L. Tabor är ett författarskap, som jag är mycket glad och tacksam över att ha fått stifta bekantskap med. Hon har en hemsida där man kan läsa mer om henne och även köpa hennes bok.

The End of Mr. Y av Scarlett Thomas

2010-05-24T12:00:00.001+02:00

Wow! Det här var verkligen en läsupplevelse som heter duga! Efter en svacka i läslusten, så kom den här som en räddande ängel.

Ariel Manto kan inte tro sina ögon när hon springer på en mycket sällsynt bok på det lokala antikvariatet. Boken är skriven på 1800-talet av en excentrisk författare och det sägs att det vilar en förbannelse över den – alla som har läst den har dött inte långt efteråt. Det dröjer inte länge innan Ariel dras in i händelser som hon aldrig kunnat drömma om. Eller?

Vid en första anblick så kan det verka som att man läst den här boken förut, men jag har svårt att tänka mig att det finns någon annan bok som är som den här. Det är en fantastisk historia som ger en mycket att tänka på. Hela boken är som ett enda stort tankeexperiment.

Vissa delar av boken är lite krångliga om man inte är kvantfysiker och de skummade jag igenom. Men det gjorde inte så mycket, framåt slutet står det ändå klart vad det är hon vill ha sagt med de delarna. Jag kommer antagligen att läsa om boken så småningom och då i ett lite långsammare tempo för att försöka förstå lite mer av de delarna. För det är verkligen en bok som är värd en omläsning. Jag kommer även att snarast möjligt att införskaffa och läsa hennes andra böcker. Snygga är de också!

The End of Mr. Y är nyligen utkommen på svenska med titeln Slutet på Mr Y av bokförlaget Lindqvist Publishing, vars hemsida är under uppbyggnad.

Klicka på respektive länk för att köpa boken hos Bokus.

Vinnare av The Lost Man Booker!

2010-05-19T22:21:00.001+02:00

Nu är det klart att Troubles av J G Farrell överlägset vunnit The Lost Man Booker, priset som jag skrev om i april. På hemsidan kan man läsa att den fick 38% av rösterna, vilket är mer än dubbelt så mycket mot vad någon av de andra titlarna på prisets shortlist fick.

Jag har inte läst den, men på amazon.co.uk så har den fått väldigt bra betyg och recensioner. Den utspelar sig på Irland precis innan frigörelsen från Storbritannien, en period i Irlands historia som jag tycker är intressant. Det är därför inte alls omöjligt att jag tar och läser den någon gång i framtiden.

Ny bok av Markus Zusak på gång!

2010-05-13T21:02:00.001+02:00

Jag har precis fått reda på att I Am the Messenger, som jag har skrivit om tidigare, skall komma ut på svenska i år. Tyvärr så vet jag vare sig svensk titel eller utgivningsdatum än. Medan man väntar på att den skall komma ut så kan man läsa två av hans andra ungdomsböcker som finns översatta till svenska: Knockout och Fighting spirit.

The Orange Prize for Fiction

2010-05-06T22:29:00.001+02:00

I veckan lyssnade jag på en podcast på The Guardian Books hemsida där man diskuterade årets shortlist för The Orange Prize. På den återfinns bl a Wolf Hall av Hilary Mantel, förra årets vinnare av The Man Booker Prize, som jag tidigare har skrivit om. Tyvärr så har jag fortfarande inte läst den, men den ligger och blänger på mig i hyllan så nu börjar det snart bli dags.

De andra fem titlarna som är nominerade vet jag nästintill ingenting om. Är det någon som har läst någon av dem?

Wolf Hall av Hilary Mantel
The Very Thought of You av Rosie Alison
The Lacuna av Barbara Kingsolver
Black Water Rising av Attica Locke
A Gate at the Stairs av Lorrie Moore
The White Woman on the Green Bicycle av Monique Roffey

(klicka på länken för att köpa boken hos Bokus)

Priset delas ut 9 juni.

Författarfrukost: Claude Izner

2010-04-27T21:33:00.001+02:00

I morse var jag på författarfrukost hos bokförlaget Kabusa. De hade celebert besök av de två systrar som ligger bakom pseudonymen Claude Izner. De har skrivit en deckarserie om Victor Legris, en bokhandlare i 1800-talets Paris som även löser mordgåtor. Första boken i serien finns nu utgiven på svenska av Kabusa, Mordet i Eiffeltornet; det går att läsa mer om den på deras hemsida. Jag har tyvärr inte hunnit läsa den än, men har hört gott om den från olika håll. Bland annat skrev Billingska bokhandeln bra om den i sin blogg.

Det var en väldigt trevlig stund med de båda författarna som stod och pratade om sina tidigare karriärer som barnboksförfattare och hur det kom sig att de började skriva deckare ihop. Vi fick även reda på att de kommer till bokmässan i Göteborg till hösten, så då har man en sak inbokad redan!

The Lost Man Booker

2010-04-25T21:23:00.001+02:00

The Lost Man Booker är ett pris som endast kommer att delas ut en enda gång. Det gäller enbart böcker som är utgivna under 1970 men som inte var berättigade till att bli nominerade till det årets Man Booker på grund av ändrade regler det året. Från en ursprunglig longlist om sammanlagt 21 möjliga titlar som fortfarande finns i tryck har tre domare nu i mars nominerat sex av dem till en shortlist.

The Birds on the Trees av Nina Bawden
Troubles av J G Farrell
The Bay of Noon av Shirley Hazzard
Fire From Heaven av Mary Renault
The Driver's Seat av Muriel Spark
The Vivisector av Patrick White

(Klicka på titlarna för att köpa dem hos Bokus.)

Jag har bara läst The Driver's Seat av Muriel Spark och jag har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om den än. Den var väldigt underlig, fast ändå bra.

Det bästa med det här priset är att vem som helst kan rösta på den bok man själv tycker bäst om. Så gå in och rösta på din favorit här innan den 30:e april. Är man osäker så kan man lyssna på en diskussion om de nominerade böckerna på The Guardian Books podcast. Vinnaren utannonseras 19 maj.

Förföljaren av Magnus Nordin

2010-04-18T16:50:00.001+02:00

I augusti 2008 startade ungdomsbibliotekarierna i Göteborg ett BookCrossingprojekt med namnet VÄrsta boken (sic!), man kan läsa mer om det på deras blog Collaget. Vid första släppet var jag och några vänner där för att titta och snabbt fick vi ett gäng böcker av utdelarna. Förföljaren av Magnus Nordin var min "fångst" och eftersom jag länge hade varit intresserad av hans böcker så fick den följa med hem, där den blev lagd på min "att-läsa-hylla". Först nu har jag fått tummen ur och läst den.

Boken utspelas i ett litet svenskt samhälle, där det har börjat försvinna unga tjejer som utseendemässigt liknar varandra och även har andra saker gemensamt, t ex extrajobb. Det finns även en person som vet mer än någon annan om de här tjejernas liv, t o m mer än deras familjer och pojkvänner.

Det här var en riktigt spännande ungdomsdeckare, jag drogs in i historien från allra första sidan och hade väldigt svårt att lägga ifrån mig den. Framför allt så är det en mycket välskriven bok med bra persongalleri och miljöer som man kan känna igen sig i. I höstas läste jag Nordins senaste bok Djävulens märke, som jag också tyckte om, men Förföljaren är snäppet vassare. Tyvärr verkar den inte finnas i tryck på förlaget längre, men den borde finnas att låna på bibliotek.

I början på sommaren kommer det en ny bok av honom, Blodets röst, som är en fristående fortsättning på hans tidigare bok Skuggvarelser. Denna kommer då att komma i nytryck.

Utrensning av Sofi Oksanen

2010-04-11T12:00:00.001+02:00

Förra måndagen (30/3) meddelades det att Utrensning fick Nordiska rådets litteraturpris. Eftersom den tidigare tilldelats både Finlandia- och Runebergspriset så kom väl inte detta som en jättestor överraskning, men den är också verkligen värd det!

Aliide Truu sitter som vanligt vid sitt köksbord och tittar ut genom fönstret när hon får se ett bylte på gårdsplanen. Byltet visar sig vara en okänd ung kvinna, Zara, som Aliide tar hand om. Zara har ett foto på Aliide som ung, med gårdens adress på baksidan av det. Detta är upptakten till en mycket intressant och spännande historia om två estniska kvinnors öden i skuggan av Sovjetunionen.

Oksanen skriver om allvarliga ämnen utan att det blir tungt. Jag har tidigare undvikit hennes böcker eftersom jag har uppfattat dem som alltför tunga, men så var ju nu inte fallet, åtminstone inte med den här. En beställning på hennes två tidigare böcker är redan lagd och jag hoppas på att även de kommer att bli fantastiska läsupplevelser.

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten

2010-04-04T15:55:00.000+02:00

Det här var en bok som jag verkligen ville tycka om, men det gjorde jag inte. Jag har hört mycket gott om Bodil Malmstens böcker av många olika vänner. Därför trodde jag att de skulle passa mig, men tyvärr så verkar det inte vara på det viset, i alla fall inte just den här boken och inte just nu.

Förlaget kallar boken för en loggbok, vilket verkar innebära att författaren samlar sina funderingar i form av dikter och andra texter, samt även en del bilder och målningar som illustrerar dessa tankar. Det borde vara mysigt att ta del av dessa funderingar om vardagligheter, men jag blir tyvärr bara irriterad och frustrerad, och vill bara att boken skall ta slut så jag kan få börja på en annan (ja, jag har svårt att inte avsluta böcker).

I min hylla ligger en bok till av Malmsten, jag skall försöka mig på henne en gång till, men det får bli ett projekt för framtiden.

Philip Pullman om tryckfrihet

2010-03-30T15:22:00.004+02:00

I helgen var Philip Pullman på litteraturfestivalen i Oxford och pratade om sin senaste bok The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ, som jag tidigare skrivit om. En av åhörarna var av åsikten att titeln på boken var stötande. Här är Pullmans respons:

Bokrea 2010

2010-03-07T18:42:00.000+01:00

Årets bokrea har nu pågått i lite över en vecka och även om de första dagarna inte innebar fullknökade butiker så tycker jag att det är överdrivet att kalla bokrean passé.

Ett bevis på detta får man om man googlar på ordet bokrea. Då får man över 100000 träffar. Visst, flera av dessa är reklam från diverse boklådor, men de övriga är artiklar från olika tidningar och/eller bloggare som har tyckt till. Många av de här skribenterna uttrycker sig visserligen inte alltid så positivt om rean, men skulle alla de som har lagt ner tid på att uttala sig verkligen ha gjort det om bokrean inte fortfarande var av intresse? Antagligen inte.

Under den här veckan så har jag pratat med en hel del kunder i butiken där jag jobbar. Faktum är att väldigt många kommer tillbaka för att reahandla, inte bara en andra gång, utan även en tredje eller fjärde. Detta är ju naturligtvis väldigt roligt, både att de kommer just till oss och att de verkar tycka att reautbudet är bra. Flertalet andra har sagt att de kommer först några dagar in på rean eftersom de tycker att den första ruschen är jobbig och hellre väntar för att kunna handla utan att trängas. Visserligen fanns det även några som förvånat utbrast: "Blev det en bokrea i år med? Jag trodde den var nedlagd!" Men de var bara ett fåtal.

Rean är inte passé, men den kommer antagligen att förändras rejält inom de närmaste åren. Det är upp till bokhandlare, förlag och media att se till att denna utveckling blir positiv. Bokhandlare och förlag ansvarar naturligtvis för reans utbud och upplägg, men media påverkar givetvis den allmänna synen på fenomenet.

Whitechapel Gods av S. M. Peters

2010-02-15T12:00:00.001+01:00

Köp på Bokus.
Det här är en bok som jag köpte för att jag fastnade för det snygga omslaget. Naturligtvis så gjorde baksidestexten sitt till. Boken verkade jätteintressant och steampunk som genre fascinerar mig.

Boken utspelar sig i ett viktorianskt London där Whitechapel har blivit avdelat från resten av staden och nu regeras av två mystiska, mekaniska gudar, Grandfather Clock och Mama Engine. Folket i Whitechapel styrs med järnhand av gudarna och deras hantlangare. Ett folkuppror slogs ned för några år sedan och lugnet verkar ha lagt sig, fram tills nu.

Jag ville verkligen tycka om den här boken och den har en hel del som talar för sig. Peters har fått fram ett bra persongalleri med tredimensionella karaktärer och en historia som är både spännande och intressant. Tyvärr så räcker det inte riktigt för mig. För även om det är bra karaktärer så är det väldigt många av dem och jag hade i den första tredjedelen av boken svårt att hålla isär dem. Vad gäller själva historien så upplever jag den som väldigt spretig i början och det är inte förrän den blir mer fokuserad som den börjar närma sig sitt potential, vilket är lite synd. Det här är en bra skriven debutbok (om än något spretig för min smak), men det kan ju bli bättre till nästa bok. Jag tror dock inte att jag kommer att läsa den.

Nya svenska fantasyförlag!

2010-02-02T12:00:00.010+01:00

Igår meddelade förlaget Kabusa att deras nya fantasyförlag skall heta Styx. Två böcker utkommer senare i vår och det går att läsa om här. Riktigt roligt att svenska förlag har börjat intressera sig mer för att ge ut kvalitetsfantasy/SF.

Även Ersatz skall starta ett nytt fantasyförlag. Det kommer att heta Coltso och utgivningen kommer att ha ett fokus på ryska författare, vilket är ganska logiskt med tanke på deras tidigare utgivning av både Perumov och Gluchovskij. Men de kommer även att ge ut författare från andra östeuropeiska länder, bl a skall de ge ut Andrzej Sapkowski. Mer att läsa om utgivningen finns här.

Det verkar bli ett härligt bokår!

Läsdagbok för bokälskare!

2010-02-01T20:05:00.000+01:00

Köp på Bokus.

Jag har fått en ny jättefin läsdagbok! Det är absolut inget fel på den anteckningsbok som jag för närvarande använder, men den nya är bättre.

Varför är den då bättre? Jo, för att den ger mig möjligheten att samla allt som jag i vanliga fall har utspritt över ett antal olika anteckningsböcker och diverse lösa lappar. Det är nämligen inte enbart en läsdagbok där man skriver upp vilken bok man läste när och vad man tyckte om den, utan här finns även avdelningar som Bokåret, Listor och Möten. Det finns även en som heter Boktips, där de har listat böcker från några av de största litteraturpriserna runtom i världen.

Under avdelningen Listor finns det underavdelningar där man kan skriva upp favoritförfattare, favoritböcker, böcker som man vill läsa och var man kan hitta dem. Dessutom finns det sidor där man kan skriva upp böcker som man gett bort/lånat ut. Även själva läsdagboken är uppiffad med symboler för genre och hur man kände för boken, samt möjlighet att kryssa i vad man skall göra med den nu lästa boken.

Förlaget Kabusa har helt enkelt gett ut en Läsdagbok för bokälskare!

(Kabusa har även en sida på Facebook)

Att läsa och skriva av V. S. Naipaul

2010-01-23T20:34:00.003+01:00

För ett tag sedan så hade en av mina BookCrossing-vänner med sig den här boken på en av våra träffar. Den verkade intressant och var även tunn (72 s.), så jag tog hem den i tron att den snart skulle vara på resande fot igen. Nu, åtta månader senare, har jag äntligen fått tummen ur och läst den.

Att läsa och skriva är en essä om Naipauls egna förhållande till läsande och skrivande under uppväxtåren. Han hade vid elva års ålder bestämt sig för att bli författare, men var inte direkt intresserad av att skriva. Någon bokslukare var han inte heller som barn utan föredrog att gå på bio.

Det som främst fångar mig i boken är hans skildring av uppväxten i en indisk familj bosatt i Västindien, där den brittiska staten var alltjämt närvarande. Bilden han målar upp av ett dammigt Trinidad är väldigt levande. Jag har hört att hans bästa verk är hans reseskildringar och efter att ha läst den här boken så kan jag förstå varför.

Nu känner jag mig väldigt sugen på att ta mig an en annan av hans böcker som jag har stående i hyllan, nämligen A Turn in the South, som är en skildring av den amerikanska södern.

Storm Front (The Dresden Files 1) av Jim Butcher

2010-01-10T21:05:00.002+01:00

En bokserie som jag ofta har blivit tipsad om är The Dresden Files, Jim Butchers böcker om trollkarlen Harry Dresden. Det rör sig om hårdkokta deckare som blandats upp med magi och trolldom – kan det gå fel?

I Storm Front, den här första boken i serien, skall Harry hjälpa Chicagos poliskår med att utreda ett dubbelmord som har begåtts medelst svartkonst. Han brukar arbeta som konsult hos dem när "speciella" fall dyker upp. Ungefär samtidigt får han ett annat, civilt, uppdrag som pockar på hans uppmärksamhet. I klassiskt Sam Spade-manér hamnar han snart i trångmål både med polisen och den lokale maffiabossen.

Jag tycker att blandningen av magi och detektivarbete är en rolig idé som borde fungera väl och grunderna till en bra bokserie finns här, men tyvärr så haltar det lite i första boken. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som inte riktigt fungerar. Jag tycker om de flesta av karaktärerna (en av mina favoriter är den pizza-älskande älvan Toot) och det är härlig humor med en hel del nördiga referenser. Så långt är allt väl. Problemet verkar ligga mer i själva mysteriet och polis- och detektivarbetet. Vare sig Dresden själv eller Chicagopolisen verkar ha jättebra koll och det drar naturligtvis ner på trovärdigheten.

Allt detta sagt så vill jag dock påpeka att jag faktiskt tyckte om boken, trots vissa skavanker. Jag har redan köpt del två i serien, mycket på grund av att jag har hört att böckerna skall bli bättre och bättre. Och det får man väl hoppas eftersom serien enligt SF-bokhandeln skall bli 23 böcker! Jag får helt enkelt be om att få återkomma i frågan.

Att läsa eller att lyssna? Några tankar om dagens deckarklimat

2009-12-28T20:14:00.000+01:00

Jag har alltid älskat att läsa deckare och har läst rätt många genom åren. På senare tid har jag dock märkt en förändring i mitt deckarläsande, att jag istället för att läsa böckerna har börjat att lyssna på dem. När jag härom dagen läste en recension av en deckare på bloggen Du är vad du läser, så fanns det med en länk till en artikel i Aftonbladet som fick mig att börja fundera på varför mitt deckar-"läsande" har förändrats på det viset.

Svenska eller nordiska deckare har nästan aldrig intresserat mig. De engelska och amerikanska har alltid stått högre i kurs för min del. Jag tror att det har mycket med miljöerna att göra, att det är lite roligare att läsa om det som inte ligger nästgårds. Samtidigt har de även bidragit till att hålla igång min engelska eftersom jag har försökt se till att läsa dem på originalspråk. Fast på senare tid har även de fått stå tillbaka för annat. Det finns några författare som jag fortfarande tycker är bra och gärna läser (t ex Pelecanos, Ellroy, Lehane), men antalet nytillskott minskar.

När jag nu har gått från läsande till lyssnande så har jag faktiskt även börjat ta mig an svenska deckare. Anledningen till detta är helt enkelt att ljudböcker för mig är en sorts "ickeböcker". Eftersom ljudboksformatet inte är ett läsbart medium utan just ett som man lyssnar till, så innebär det att dessa "böcker" är något som man kan ta sig an samtidigt som man gör något annat. De tar inte tid från mitt läsande och på så sätt kan jag konsumera även böcker som jag aldrig hade tagit mig tid till att läsa.

Det som stör mig mest i deckare nuförtiden (svenska som engelska eller amerikanska) är att de ofta inte håller sig till huvudhistorien. Det är alldeles för mycket onödigt tjafs runtomkring som gör att jag tröttnar. Både bloggen och artikeln som nämnts ovanför tog upp just detta, så jag verkar inte vara ensam om att märka av det. Visst behövs det lite utfyllnad med information om huvudpersonerna, men jag föredrar när det är relevant information. En deckare som jag tyckte var bra på detta var vinnaren av Svenska Deckarakademins pris i år, Tre sekunder av Roslund & Hellström. Den var spännande och aktuell med infiltratörstemat, samtidigt som man fick reda på lagom mycket om personerna. Den var helt enkelt mycket bra skriven, något som tyvärr inte verkar vara så vanligt i dagens deckarklimat.

Samtidigt som jag störs av tjafs i vissa böcker så tycker jag om det i andra. I Fred Vargas böcker om den lite annorlunda kommissarien Adamsberg, nu senast i I de eviga skogarna, får man följa kommissariens liv och leverne, men här funkar det för mig. Det skulle kunna bero på att historierna i sig är intressantare, men jag tror även, som tidigare sagt, att det ligger mycket i miljöerna. Annorlunda miljöer har helt enkelt en starkare dragningskraft för mig. Tidigare var det de engelska och amerikanska miljöerna som lockade, men nu när jag har vant mig vid dem så söker jag uppenbarligen efter andra, för mig nya miljöer.

Boktips på nätet

2009-12-13T20:26:00.000+01:00

På bokmässan i höstas lyssnade jag på en presentation om en sida på nätet som har inlästa boktips. Detta tyckte jag lät väldigt intressant och skrev upp vad sidan hette på en lapp. Men lappen försvann naturligtvis och jag har funderat hela hösten på vad det var sidan hette.

Nu har jag äntligen fått reda på det! Sidan heter Bokpuffen. Varje vecka så läggs det upp tre nya boktips: en nyutkommen bok, en klassiker och en barn & ungdomsbok. Varje inläsning är ca 3-5 minuter och det är inledningen som man får höra.

Jag tycker att det är en rolig idé att lyssna på en kort uppläsning av några sidor och det känns som ett bra komplement till baksidestexter eller säljtexter hos nätbokhandlarna (även om nu vissa av dem även erbjuder kortare "previews"). En nackdel kan ju vara om man inte tycker att uppläsningen är bra gjord. Alla som har lyssnat på en hel del ljudböcker vet ju att inte alla uppläsare passar alla lyssnare. Men förhoppningsvis så är det inget större problem.

Numera negerkung av Kevin Frato

2009-12-06T20:51:00.000+01:00

Harley är 17 år och för att slippa åka till kriget i Irak som sin bror så flyr han till Sverige. Väl här vet myndigheterna inte riktigt vad de skall göra, asylsökande flyktingar från USA tillhör inte vanligheterna. Till slut hamnar han i Jordbro och får börja läsa svenska som andraspråk.

Romanen består dels av inlämningsuppgifter där hans alter ego, "höft-hopp stjärnan" Lay-Z, med mycket fantasi och en svenska som består av direktöversatta amerikanska ord och uttryck berättar om hur han kom till Sverige. Dels består den av brev på engelska både till brodern stationerad i Irak och till sin Baby Giuliana hemma i Philadelphia. I både breven och inlämningsuppgifterna så får man små glimtar ur Harleys liv nu och då. Han beskriver även hur han inte längre kan hitta sig själv för att han blandar ihop de båda språken. Han är inte längre en hel person utan splittrad i två.

Den brutna svenskan och Harleys otroliga fantasi gör att boken blir väldigt underhållande, men skrattet fastnar i halsen när man samtidigt får sig en dos av svensk integrationspolitik och även amerikansk såväl utrikes- som inrikespolitik. Det är ingen vacker bild av den samhälleliga utvecklingen i de båda länderna som målas upp i boken.

Detta är en otroligt välskriven bok som har både humor och en politisk udd i sig. Jag tyckte inte att engelskan (eller den brutna svenskan för den delen) var svår, men jag har hört andra som tyckte att den var lite småkrånglig. De som tyckte detta hade ändå en positiv läsupplevelse, så låt det inte hindra er!

(Kuriosa: Boken ratades av Augustkommittén för att den inte var helt på svenska. Läs här vad förläggaren Kerstin Aronsson tyckte om detta beslut.)

Augustpriset 2009

2009-11-23T19:04:00.001+01:00

Då var Augustpriserna utdelade och trots att jag i mitt inlägg för ca en månader sedan sa att jag säkert skulle hinna läsa i alla fall en av de nominerade så har jag inte gjort det. Skäms på mig!

Fackbokpriset gick till Brutus Östling och Susanne Åkesson för boken Att överleva dagen. Det är en fågelfotobok med härliga bilder. Jag har lyssnat på Östling när han pratat om den och visat några av fotografierna. De är fantastiska! Här finns ett smakprov ur boken.

Barn & ungdomspriset gick för första gången till en fackbok! Skriv om och om igen av författarna Ylva Karlsson, Katarina Kuick och Lilian Bäckman på det lilla förlaget XPublishing. En bok för unga (och säkert alla andra med) om att skriva. Jag tycker att det är kul att juryn valt en fackbok eftersom det är en kategori som ofta hamnar i skymundan!

Det skönlitterära priset gick inte helt oväntat till Steve Sem-Sandberg för boken De fattiga i Lodz. En tjock bok om det judiska ghettot i Lodz under andra världskriget. En kollega till mig har läst den och rekommenderar den varmt.

Lilla augustpriset gick i år till Isabella Nilsson för uppsatsen Verklighetsprojektet. Grattis!

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

2009-11-21T16:14:00.000+01:00

Året är 2033. De som överlevde kärnvapenattacken mot Moskva bor nu under jorden i den atombombssäkra metron. Där har de byggt sina hem på de olika stationerna med tunnlarna som förbindelselänkar. Artiom är en ung kille som knappt kommer ihåg hur det var ovanför. Han får i uppdrag att ta ett meddelande till en person som bor på den mytomspunna stationen Polis. På hans väg genom metron stöter han på diverse faror i form av olika politiska och religiösa falanger och en hel del oförklarliga fenomen.

I samband med Artioms inte alltid så raka väg genom metron ger författaren oss en inblick i Moskvas och Sovjetunionens historia. Detta är gjort på ett sådant inlevelsefullt vis att man känner för att åka dit. Precis som Nils Schwartz skrev i sin kritikblogg, så vill man ta med sig boken till metron i Moskva och följa de olika linjerna med hjälp av kartan i boken.

Till våren 2010 skall det komma ut ett datorspel som är grundat på boken. På det svenska förlagets hemsida kan man se en trailer på detta. Boken har ännu inte kommit ut i den engelskspråkiga världen, men är beräknad till februari 2010. Jag tycker att det är jätteroligt att Ersatz ännu en gång har gett ut en rysk bästsäljare innan den kommer ut på engelska. De har ju även gett ut Perumovs böcker som jag skrivit om tidigare.

Jag tyckte att det var en härlig läsupplevelse och jag väntar med spänning på den fristående uppföljaren Metro 2034 som är beräknad att komma ut hösten 2010.

Ny kokbok av Bergenström!

2009-11-14T18:42:00.002+01:00

Anna och Fanny Bergenström har äntligen kommit med en ny kokbok. De har ju tidigare bland annat gjort de underbara kokböckerna Vinterns goda ting och Kärlek, o liver och t imjan. Den här gången ger de sig på desserter och annat sött. Än så länge så har jag bara hunnit bläddra lite i den 352 sidor tjocka och 1,3kg tunga boken, men efterrättsmagen satte igång och knorrade nästan med en gång. Gå till närmaste bokhandel och ta er en titt, den verkar minst lika härlig som de andra.

Årets julklapp kanske?

Törst (Vampire Academy 1) av Richelle Mead

2009-11-08T21:54:00.000+01:00

Rose och Lissa har rymt från internatskolan S:t Vladimir, en av de mest välrenommerade i vampyrvärlden. I två år lyckas de hålla sig undan, sedan hittar skolans spårare dem och återför dem dit. Rose är dhampir (halvvampyr) och skall på skolan tränas till att skydda moroi (helvampyr) mot de onda strigoi (helvampyr) som vill döda dem. Lissa är den sista av en kunglig moroisläkt som till varje pris måste hållas vid liv. Det visar sig även att Lissa har en speciell förmåga som många vill komma åt.

Mead gör en för mig ny tolkning av vampyrer och deras mytologi. Nu är jag långt ifrån en expert på vampyrromaner skall väl tilläggas. Jag har t ex inte läst Twilight-serien, vare sig läst eller sett True Blood och jag tyckte att Interview with the Vampire (boken) var urtråkig. Men jag tyckte om att det i den här boken finns olika sorters vampyrer med olika agendor, ungefär som i filmen Underworld (första! den andra är riktigt dålig). De onda strigoi påminner om Death Eaters i Harry Potter-böckerna, båda grupperna har gjort aktiva val att bli onda. Törst är ju bara första boken i en serie så det kan ju visa sig att de kanske inte är så onda egentligen, men det får den som läser vidare i serien se.

En annan parallell till Harry Potter-böckerna är att Rose och Lissa befinner sig på en internatskola med allt vad det innebär (vem är populärast, snyggast, rikast, o s v), men där upphör likheterna. Vampire Academy är en något tuffare serie som riktar sig till tonåringar, d v s en något äldre ålderskategori än Harry.

Den här boken är inte alls dum. Rose är en härlig karaktär som är tuff och kaxig, men skulle ställa upp till 100% om Lissa behövde hjälp. Historien har ett bra driv och man får reda på mer om bakgrunden med jämna mellanrum i lagom stora doser. Även om jag tyckte om den här boken så kommer jag antagligen trots det inte att läsa mer av serien. Boken var bra, men det finns andra böcker som intresserar mig mer.

Bokmässan 2009, del 2: Fantasy

2009-10-20T18:00:00.003+02:00

På årets bokmässa fanns tyvärr inte så många seminarier om fantasy, men jag hittade i alla fall tre stycken av intresse.

Det första blev Drakmytologi i modern litteratur på lördagsmorgonen. Jo Salmson, som tidigare har skrivit den avslutade lättlästa serien Alamandrarnas återkomst och nu håller på med böckerna om Tam i serien Drakriddare, samtalade med SF-bokhandelns Maths Claesson. De diskuterade hur fantasy har förändrat synen på drakar, från blodtörstiga väktare av skatter till belevade varelser som man kan ha djuplodande diskussioner med. Jo Salmson har i serien Drakriddare haft ännu en liten förändring i drakmytologin som lät intressant. Detta var ett kort seminarium (20 minuter) men det var intressant och roligt att lyssna på. Jag har tidigare inte läst något av Jo Salmson, men har nu funderingar på att göra det.

Lite senare på lördagen var det dags för nästa seminarium, Fantasy för fullvuxna med den ryske författaren Nick Perumov i samtal med Lotta Ohlsson (kulturjournalist). De diskuterade hans fantasyserie Svärdens väktare som är under utgivning i Sverige, del 6 av 12 är på väg ut i handeln nu i oktober. Enligt honom själv så är detta typisk rysk fantasy och absolut inte anglosaxisk eftersom det inte finns någon som är utvald att rädda världen från att gå under, att allt inte är svart på vitt utan någonstans mittemellan. Ett uttalande som känns lite förlegat. Visst finns det många fantasyromaner som är uppbyggda på premissen om att det goda kämpar mot det onda, men det finns väldigt många som porträtterar den gråskala som Perumov talar om. Detta sagt så tyckte jag ändå att det var ett intressant seminarium med en intressant författare. Jag har än så länge enbart läst de två första böckerna i serien, men jag tyckte väldigt bra om dem så jag skall definitivt läsa hela serien. Perumov har dessutom översatt Lord of the Rings till ryska och har även skrivit en fristående fortsättning till denna. Den första delen är planerad att komma ut på svenska till våren. Det är dessutom kul att hans böcker kommer ut på svenska innan de kommer ut på engelska. Kudos till det svenska förlaget Ersatz! På deras hemsida kan man läsa en intervju med honom. Jag hade med mig en bok som jag fick signerad.

Det tredje seminariet, Ny svensk fantasy, var på söndagen och som det första, enbart 20 minuter långt. Här höll författaren Anders Björkelid ett eget anförande och berättade om Ondvinter, första boken i serien Berättelsen om blodet. Han läste även lite ur boken och lyckades nog trollbinda de flesta av oss, även mig som redan läst den. Det jag tyckte var mest intressant var när han fick frågan "Hur ser du på fantasy?" för han svarade att det är som en djupdykning i språket. Han belyste detta uttalande med ett exempel på en titel från ett annat av årets seminarier "Tidens orm ömsar skinn". Här tar enligt Björkelid en fantasyförfattare metaforen både på allvar och rent bokstavligt. "Tänk om tiden verkligen var en orm" och så utvecklar författaren detta vidare. Det var ett mycket bra och intressant seminarium och efteråt fick jag även här min bok signerad.

Augustnomineringar 2009

2009-10-19T19:47:00.000+02:00

Idag 13.00 meddelades det vilka böcker som blev nominerade till årets Augustpris. Listan på de nominerade hittar man på Augustprisets hemsida. Föga förvånande så domineras skönlitteraturklassen av de två stora förlagsgrupperna, vilket är lite tråkigt. Som tur är så är spridningen större i de två andra klasserna: barn & ungdomslitteratur och facklitteratur.

Jag konstaterar fascinerat att jag även detta år inte har läst en endaste en. Nåväl, det är ju över en månad kvar tills priset annonseras (23 november), så någon skall jag väl hinna med tills dess.

Den sista läsaren av David Toscana

2009-10-14T18:00:00.001+02:00

I mitt förra blogginlägg berättade jag om bokmässan och de "spanska" seminarier som jag hade varit på. Ett av dem var med författaren David Toscana, vars bok Den sista läsaren jag nu har läst klart. Utgivningen av den här boken har skett i samarbete mellan bokförlaget Atlas och Boca Förlag. Det senare är ett förlag av den typ som jag nämnde i förra inlägget, dvs det har startats av översättare, i det här fallet Hanna Axén (som översatt Toscanas bok) och Örjan Sjögren.

I en fattig liten by i Mexico hittar Remigio en dag en död flicka i sin brunn (byns enda med vatten i). Han vet inte vad han skall göra så han beger sig till byns bibliotek där hans far Lucio jobbar. Fadern, som är den ende i byn som läser, finner genast råd i böckernas värld. Han sitter ensam i biblioteket dagarna igenom och läser de nyinkomna böckerna för att bedöma om de skall upp i hyllorna eller slängas åt kackerlackorna. I böckerna finner han även olika teorier om vem flickan skulle kunna vara och vem som kan ha mördat henne.

Detta är absolut ingen deckare vilket man ju lätt skulle kunna tro med tanke på den döda flickan. Snarare är den här boken en hyllning till litteratur och läsning. David Toscana låter bibliotekarien väva ihop de historier han läser i böckerna med det som händer i byn på ett sätt som gör att det inte alltid är klart vad som är vad, men utan att man som läsare tappar intresset för berättelsen, snarare tvärtom. Lucio diskuterar läsning och litteratur med både med andra och sig själv med en självklarhet som borde vara alla förunnat.

Bokmässan 2009, del 1: Spanien

2009-10-10T17:00:00.001+02:00

Fokuslandet på årets bokmässa i Göteborg var Spanien och jag hade redan i somras märkt ut i programmet alla de seminarier med spansk anknytning som jag tyckte verkade intressanta. Som vanligt hade jag en aningen för optimistisk uppfattning om hur många seminarier jag egentligen orkar med per dag, så i slutändan blev det fem stycken med spansk anknytning (och 13 andra seminarier).

Det första av dessa fem seminarier var Skit i traditionerna med de mexikanska författarna Ignacio Padilla och David Toscana. Båda är Sverigeaktuella med var sin ny bok (Amfitryon respektive Den sista läsaren). Tillsammans med moderatorn Ulla Strängberg (kulturjournalist, SR) så diskuterades den latinamerikanska litteraturen och de båda författarnas avståndstagande till den magiska realismen. De tycker båda om Gabriel García Márquez som författare, men anser att det är dags för något annat än magisk realism. Dagens latinamerikanska författare bör inte försöka skriva en ny Hundra år av ensamhet, utan något helt eget, och världen behöver få upp ögonen för att latinamerikansk litteratur inte är synonym med magisk realism. Detta var verkligen ett otroligt intressant seminarium som fick mig att tänka över min egen syn på den latinamerikanska litteraturen. Jag köpte därför varsin bok av författarna och fick dem signerade.

På fredagen var det dags för det andra "spanska" seminariet, Bolaño på svenska – går det? Panelen bestående av Lena Heyman (översättare), Gabriella Håkansson (författare) och Lousie Epstein (radioproducent) diskuterade vilka svårigheter det finns med att översätta skönlitteratur och om det egentligen går att få med alla nyanser från ett språk till ett annat, i detta fall med fokus på Bolaños verk. Jag tyckte att det blev en bra diskussion både om hans författarskap och om problemen som Heyman stött på när hon har översatt böckerna till svenska. Hon håller för övrigt just nu på att översätta hans 2666, så det blir i alla fall samma översättare som de tidigare översatta böckerna.

Ett seminarium som jag önskar att jag inte hade gått på var Med blick för kärlek och fotboll. Här samtalade Ulf Eriksson (författare och kritiker) med Javier Marías, en spansk författare som jag alltid tyckt verka vara intressant men aldrig läst något av. Jag kan inte komma ihåg vad som diskuterades herrarna emellan och jag har inte skrivit något i min anteckningsbok, så jag kan tyvärr inte kommentera det här. Diskussionen om fotboll skulle precis börja när jag reste mig upp för att gå. Då hade de redan dragit över med några minuter och jag hade ett annat seminarium att hinna till. Det är dålig stil att dra över tiden! Marías intresserar mig fortfarande som författare, men jag skall nog låta det gå ett tag innan jag läser någon av hans böcker.

Sent på fredag eftermiddag var det dags för Från spanska till svenska om översättarnas viktiga roller. Ofta är det så att översättarna själva presenterar böcker de läst och tyckt om för svenska förlag. Översättarna Hanna Axén, Yvonne Blank och Marika Gedin skulle samtala om detta med Johan Falk (professor i spanska), men innan de fick börja ville Spaniens kulturminister yttra sig. Vilket var lite synd eftersom det tog tid från de andra, speciellt på grund av att allt han sa fick simultantolkas. Nåväl, när seminariet väl kom igång så var det intressant. Det pratades mycket om problemen med att få svenska förlag att vilja ge ut böckerna, trots utgivningsstöd från diverse kulturella institutioner. Ofta är det de små förlagen som chansar och ger ut dessa titlar, men det har även hänt att översättare startar ett eget förlag bara för att ge svenska läsare en chans att bekanta sig med de författarskap de själva anser viktiga.

Det sista av dessa fem seminarier var Baskien, Spanien och världen med den baskiske författaren Bernardo Atxaga och Ingrid Elam (kritiker). Hans böcker ges först ut på baskiska och sen översätter han dem själv till spanska. På det här seminariet diskuterades det framför allt hans senaste bok på svenska, Dragspelarens son, men även hans andra böcker. De teman han ofta återkommer till är det spanska inbördeskriget och effekterna det har haft på det baskiska samhället. Det var ett intressant seminarium och jag blev såpass intresserad av honom som författare att jag köpte hans bok och fick även den signerad.

Över lag så tyckte jag att det var det intressanta seminarier och jag blev ju tre böcker rikare!

Booker Prize-vinnare 2009

2009-10-06T23:14:00.000+02:00

Wolf Hall av Hilary Montel har vunnit Booker Prize 2009! Inte den bok som jag hade hoppats på, men många verkar nöjda med vinnaren om man kan tro på allt som skrivs på Twitter. Så man kanske skall ta och titta lite närmare på den ändå. Mer information om boken och priset kan man hitta på Man Booker Prize hemsida.

I de lugnaste vatten av Viveca Sten

2009-09-21T22:20:00.001+02:00

På senare år har det uppstått en svensk deckarboom i efterdyningarna av diverse succéer inom genren både här på hemmaplan och i utlandet. Kvalitén på dessa deckare är dock minst sagt varierande.

I de lugnaste vatten börjar en varm sommardag då ett lik flyter upp på en strand på Sandhamn, men det är osäkert om det rör sig om ett mord eller en olyckshändelse. Sedan dyker det upp ännu ett lik och kriminalinspektör Thomas Andreasson börjar ana oråd. Det finns dock inte så många ledtrådar så utredningen är tungrodd. Till sin hjälp med att lösa gåtan har han sin barndomskamrat Nora Linde som liksom han själv har bott på ön under somrarna hela uppväxten.

Den här ljudboken är tyvärr inget som jag kan rekommendera. Karaktärerna är platta och inte så trovärdiga och själva mordhistorien är dåligt uppbyggd. Efter cirka halva boken visste jag vem mördaren var och varför. Uppläsaren Katarina Ewerlöf är inte en av mina favoriter, men i det här fallet tror jag inte ens att att en riktigt bra uppläsare hade kunnat rädda boken. Vill man läsa en bra svensk deckare så ska man inte läsa den här, utan istället någon av Anna Janssons böcker. Hon kan skriva.

Darling Jim av Christian Mörk

2009-09-13T22:30:00.000+02:00

I våras läste jag Darling Jim, en bok som antagligen hade passat bättre att läsa nu när höstmörkret är på ingång. Helst av allt så skulle jag ha velat läsa den sittandes framför en brasa i en sliten skinnfåtölj med vinden vinandes utanför. Det här är nämligen just den sortens bok som hör hemma i en sådan miljö.

Berättelsen börjar med den makabra upptäckten av tre döda kvinnor i ett hus utanför Dublin. Brevbäraren Niall hittar i en hög med oadresserade brev en dagbok skriven av en av de döda kvinnorna, Fiona Walsh. Genom Nialls läsning av dagboken får vi läsare sedan ledtrådar till vad det är som har hänt och att Fionas systrar, Rósín och Aoife, också har skrivit var sin dagbok. Dessa handlar bl.a. om deras tid i huset där deras moster hållit dem fängslade, men även om att en av dem lyckats rymma därifrån.

En av de centrala figurerna i berättelsen är Jim Quick, en kringresande "seanchaí", sagoberättare, som trollbinder sin publik och inte minst kvinnor med sitt berättande. Inte heller systrarna Walsh är immuna mot hans charm, men de börjar ana att något inte står rätt till när det hittas döda kvinnor i trakten.

Vad som börjar som en vanlig deckare med makabra mord utvecklas inom ett par kapitel till en berättelse som närmast drar sig åt den gotiska romanen. Här finns alla de grundläggande dragen i denna genre, såsom mystik, fantasi, spänning och t.o.m. en medeltida borg. Mörk stannar dock inte här utan väver in lite av myterna runt Cuchulainn och Artur. Resultatet är en nutida saga med rötter i traditionellt sagoberättande.

Man sugs in i berättelsen och vill inte lägga undan boken förrän sista sidan är läst, men även efter det lever karaktärerna kvar inom en. Jag väntar med spänning på att fler av Mörks böcker skall publiceras på svenska eller engelska, eftersom de än så länge bara finns på danska.

Booker Prize shortlist 2009 är klar!

2009-09-08T20:30:00.001+02:00

Domarna har kommit fram till vilka sex titlar som platsade på årets shortlist. Listan hittar du här. Enligt diverse tidningars nätutgåvor så är årets lista den bästa på flera år och det kommer att bli en tuff tid för domarna. Om Coetzee skulle vinna blir det ett hattrick för hans del, Byatt har också vunnit tidigare, men jag hoppas på att Waters skall vinna i år.

Mitt blogginlägg om Longlist 2009 hittar du här.

Pullman tar sig an historien om Jesus

2009-09-07T21:57:00.002+02:00

Idag fick jag reda på att Philip Pullman skall skriva en bok om Jesus, som kommer att heta The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ. Enligt en artikel på Guardians kultursektion så kommer boken att erbjuda en ny tolkning av Jesus liv. Detta kommer troligvis att reta upp den kristna högern i USA ännu mer än vad hans trilogi His Dark Materials gjorde och antagligen fortfarande gör. Och som extra grädde på moset så skall den komma ut lagom till nästa påsk...

Nåväl, hur intressant denna kontrovers i sig än må vara så var det inte framför allt det som jag fastnade för. Jag tycker nämligen att Pullman är en fantastisk författare som jag läst ett stort antal böcker av och han har ännu inte gjort mig besviken. Så nu hoppas jag givetvis att han lyckas även med den här boken.

Mitt intresse för boken ökade dessutom när jag såg att den kommer att vara en del av Canongates mytserie. The Myths är en utgivningsserie i vilken författare från hela världen blivit ombedda att välja en myt (från valfri mytologi) och skriva en modern tolkning av den. Hittills har författare som Jeanette Winterson, Margaret Atwood och vår egen Klas Östergren bidragit. Hela listan hittar man här.

Utgivningsserien som helhet är en mycket intressant idé från förlagets sida, men tyvärr tycker jag inte att resultatet har levt upp till förväntningarna. Jag har inte hunnit läsa alla de böcker som har kommit ut på engelska än, men av dem jag läst så är det bara ett fåtal som varit riktigt bra. Bäst hittills har Girl Meets Boy av Ali Smith (måste läsa mer av henne!) och The Helmet of Horror av Victor Pelevin varit. Bottennappet i serien är tyvärr det kinesiska bidraget Binu and the Great Wall av Su Tong, eftersom det lät väldigt intressant med en kinesisk myt efter alla de grekiska som inledde serien. Boken var dock lite väl tråkig för min smak.

Att Pullman nu skall ge ut en bok i serien betyder förhoppningsvis att kvalitén höjs igen.

Samurajsommar av Åke Edwardson

2009-09-03T22:29:00.000+02:00

Jag bara läst en av Åke Edwardsons tidigare böcker, någon av hans deckare med kommisarie Winter i huvudrollen. Jag tyckte inte alls om den och det var därför var det med viss tveksamhet som jag började lyssna på Samurajsommar.

Den 12-årige Kenny befinner sig på kollo för att hans mamma inte kan/orkar ta hand om honom över sommaren. Över kollot styr Kärringen med järnhand och Kenny jämför det med att vara i ett fängelse. Han och hans samurajkrigare håller på att bygga ett slott i hemlighet, allt för att kunna gömma sig för Kärringen och de andra stora. Den här sista sommaren upptäcker han Kerstin, en tjej som är både schysst och snabb. Men en dag har hon försvunnit och Kenny är övertygad om att Kärringen och hennes son Christian har haft något med saken att göra.

Boken var faktiskt bra! Jonas Karlsson gör en bra uppläsning och det skulle ju kunna bidra till att jag tyckte om den. Men jag tror inte att det bara beror på uppläsningen, utan även på att Åke Edwardson här har skrivit en historia som går in i medvetandet och stannar där. Han skildrar Kennys och de andra barnens livssituationer med både känslighet och skärpa. Detta är en utmärkt ungdomsbok som även vuxna borde läsa!

Militärmusik av Vladimir Kaminer

2009-08-23T20:10:00.000+02:00

Ibland så kan man inte göra annat än att hålla med om andras uttalanden om böcker. I det här fallet så gäller det den "blurb" som finns på framsidan av boken och är hämtad från Aftonbladets recension: "En sorts sovjetisk Populärmusik från Vittula". Jag kan inte annat än instämma.

Vladimir Kaminer berättar i sju kåseriartade kapitel om sin uppväxt i Sovjetunionen på 1970- och 80-talen. Lugnt och utan krångligheter får vi uppleva den sovjetiska statsmaktens absurditeter och de personer som han kommer i kontakt med. Själv upptäcker berättaren Kaminer tidigt sin berättarlust, som är av den egenheten att han inte för sitt liv kan berätta sanningen utan vrider och vänder på allt. Så vad som är sant eller inte i den här berättelsen kan man fundera på.

Liknelsen med Populärmusik från Vittula är som redan påtalat slående och liksom denna är Militärmusik mycket charmigt berättad. Man skrattar och småflinar sig igenom hela boken.

Som ni förstår så tyckte jag bra om boken och den gav mig även lust att läsa mer nutida rysk litteratur. Framför allt så vill jag läsa mer av Viktor Pelevin som jag läst ett par böcker av (Omon Ra är fantastisk!), men jag känner även att det är dags att ta tag i Döden och pingvinen av Andrej Kurkov. Den boken har legat länge nog på mitt Mt. TBR (dvs den ständigt växande "att läsa"-högen).

Bokmässeschema 2009

2009-08-19T21:22:00.000+02:00

Nu har biljetterna kommit! Dags att ta en ordentlig titt i programmet för att försöka bestämma vilka seminarier som verkar mest intressanta och vilka som man kommer att få skippa till förmån för andra. Sedan skall man ju även hinna äta något någon gång också.

Årets tema är Spanien, så det kommer antagligen att bli en hel del spanskinfluerat för min del. Tyvärr så kan författaren Javier Cercas inte medverka på ett av de seminarier som jag är intresserad av. Nåväl, det finns fler. Såsom det med Guillermo Arriaga, som bl a skrivit manus till Babel, Älskade hundar och 21 gram, eller det om den svåra översättningen av Roberto Bolaños romaner.

Förutom seminarier så kommer det ju att finnas en hel del monteraktiviteter, författare att lyssna på lite här och var samt förlag att besöka. Om ca 1 månad ses vi där!

Musselstranden av Marie Hermanson

2009-08-16T13:33:00.000+02:00

När man ser att en ljudbok finns tillgänglig som bokring på Bookcrossing så är det svårt att tacka nej. Jag var dock lite osäker på om jag skulle hoppa på den här eller inte, jag har tidigare läst Hemb it rädet av Hermanson och var inte så förtjust i den, därav tveksamheten.

Ulrika tar med sina söner till stället där hon brukade tillbringa somrarna som liten, men de är mer intresserade av att fiska än att gå runt och titta på hus. Vid fiskestället gör en av pojkarna en makaber upptäckt i en gång under ett par stenblock. Detta för Ulrika tillbaka till sommaren där ett av grannfamiljens barn försvann och hittades senare vid just denna plats.

Uppläsaren Maria Johansson gör ett mycket bra jobb med den här boken, hon får fram det rätta tonfallet som gör att man sugs in i berättelsen. Och berättelsen är bra! Till skillnad från Hembiträdet som jag upplevde som förutsägbar, är den här skriven på ett sätt som gör att även de passager som är något genomskinliga blir intressanta och man vill veta mer.

Sammanfattningsvis så berättas historien väl av såväl författare som uppläsare. Jag är dock lite tveksam till om jag skall läsa något annat av Marie Hermanson, den första upplevelsen brände mig lite och även om Musselstranden var bra, väger den inte upp för Hembiträdet. Fast om det skulle dyka upp en i ljudboksform så skulle jag nog inte tacka nej, särskilt om det är denna Maria Johansson som läser...

I Am the Messenger av Markus Zusak

2009-08-09T20:01:00.001+02:00

En av de bästa böckerna jag läste förra året var The Book Thief, en rent ut sagt fantastisk bok! Så när jag såg att det fanns en bokring på Bookcrossing med en av hans andra ungdomsböcker så hoppade jag naturligtvis på den med en gång. Och jag blev inte besviken.

Ed Kennedy, 19 år, är en minderårig taxichaufför (i Australien måste man uppenbarligen ha fyllt 20 år för att få köra taxi). De flesta i hans närhet (även han själv) anser att han är en loser. Men så en dag råkar han avstyra ett bankrån och blir stadens hjälte, om än för en kort stund. Strax efter detta hittar han ett ruter ess i sin brevlåda, på vilket någon har skrivit tre adresser. Han åker till de här adresserna och inser att det bor människor där som är i behov av hjälp på olika sätt. Han får tre ess till på samma sätt i brevlådan, men med olika meddelanden som han måste klura ut vad de betyder och vad han förväntas göra.

I Am the Messenger är inte alls lik The Book Thief, så förvänta er inte det om ni skulle läsa den. Men det är en bra bok på sitt sätt. Den är klassad som Young Adult (14-17år), har en bra handling, härliga karaktärer och man blir glad av den. Trots att det allt som oftast är uppenbart vad som kommer att hända, så gör det ingenting eftersom Zusak är en såpass skicklig författare med ett underbart språkbruk som gör att man bara vill läsa vidare. Tyvärr så är boken som helhet inte lika bra som The Book Thief, men den bra känslan man får av den lever kvar. Jag kan tänka mig att den passar utmärkt att läsa och diskutera i skolklasser, men tyvärr så finns den inte på svenska, åtminstone inte än.

(Och för er som undrar vad Bookcrossing månde vara så har Gealach förklarat det alldeles utmärkt här.)

Booker Prize 2009 igen!

2009-08-05T20:11:00.000+02:00

Nej, jag har tyvärr inte hunnit läsa någon av böckerna än (lugn, det kommer). Jag ville bara uppmärksamma er på den här artikeln i The Bookseller om hur försäljningen för de 13 titlarna har förändrats efter att longlisten presenterades.

Bookerprize longlist 2009 är klar!

2009-08-01T15:16:00.000+02:00

I början av veckan så släpptes årets longlist till Man Booker Prize. De 13 titlarna på listan hittar man här. Domarna skall nu välja ut en shortlist bestående av sex av dessa böcker och detta kommer att meddelas 8 september. Vilken bok som sedan i slutändan vinner kommer att meddelas 6 oktober.

Nu är det tyvärr så att jag inte har läst en endaste en av böckerna på listan, men jag har trots detta utsett min alldeles egen lilla shortlist på dem jag skulle vilja läsa.

Min absoluta favoritkandidat är Sarah Waters bok The Little Stranger. Jag har tidigare läst en av hennes andra böcker, Tipping the Velvet, samt sett TV-serien baserad på den och tyckte väldigt mycket om båda. Sedan blir det dock lite svårare att välja ur listan.

En bok som verkar väldigt intressant är Heliopolis av James Scudamore, där en man gör en klassresa från fattigdom i Sao Paolos slum till den rikare delen av staden. Det är lite svårt att sätta fingret på vad det är som får mig att sätta den på listan. Jag får väl bara ta och läsa den helt enkelt!

En författare som alltid har intresserat mig, men som jag aldrig har läst, är A.S. Byatt och The Children's Book verkar lovande. Den utspelar sig från 1895 fram till första världskrigets slut och man får följa tre familjer vars barn växer upp under den här tiden. Familjekrönikor som utspelar sig vid den här tiden tycker jag är svåra att motstå!

Colm Tóibín är en annan författare vars böcker jag har stått och tittat på men aldrig läst. Brooklyn handlar om en kvinna som flyr från fattigdomen på Irland till New York på 1950-talet och jag har alltid varit fascinerad av historier om irländska emigranter så den hamnar listan.

Lite motvilligt så hamnar även Cheetas "självbiografi" på listan. Motvilligt för att Booker är ett pris för romaner, inte biografier, men den stora frågan är väl egentligen hur man klassar en sådan här bok. Schimpansen lär ju inte ha skrivit den själv. Det låter ju snarast som en fiktionalisering av apans liv i Hollywood under dess glansdagar. Om utförandet har lyckats så kan det vara en intressant bok om ämnet i fråga.

Ja, det var de fem som hamnade på min lista. Den uppmärksamme läsaren ser här en diskrepans mellan min fem böcker långa shortlist och den på sex böcker som domarna måste klämma fram. Det är helt enkelt så att de andra inte riktigt faller mig i smaken. Jag har läst några verk av vissa författare på listan (Coetzee, Hall, Trevor), men de var inte tillräckligt bra för att jag i nuläget får lust att kasta mig över deras senaste alster. Så det blir helt enkelt endast fem titlar på min lista.

Havets vargar av Tamelander & Hård af Segerstad

2009-07-27T21:51:00.001+02:00

Jag fick ett ljudbokstips av min kära mor i våras om Havets vargar, en bok om kampen mellan tyska ubåtar och de allierades fartyg och flygplan under andra världskriget. Detta kan ju verka lite torrt och tråkigt, speciellt om man, som min mamma, inte är intresserad av krigshistoria och jag blev därför väldigt förvånad över att få tipset från henne. Eftersom jag själv är intresserad av historia och då även krigshistoria så lyssnade jag på boken. Och den var riktigt bra!

Boken består av 10 berättelser där författarna beskriver några av de avgörande händelserna under ubåtskriget. Samtidigt som man får information om hur t.ex. radar och målsökande torpeder utvecklades och fungerar, så får man även ingående följa några av personerna (både tyskar och allierade) som var med om händelserna. Greppet att just visa båda sidorna gör att man som lyssnare känner en stark empati med den sida som står i fokus för tillfället. Resultatet av dessa dramatiserade skildringar gör att boken blir mer lik skönlitteratur än en renodlad faktabok.

Panik av Jeff Abbott

2009-07-18T23:33:00.001+02:00

Den här fartfyllda historien börjar med att Evan åker hem till sin mamma, hittar henne död på köksgolvet, själv blir överfallen, varefter det bär av i ett rasande tempo! Han upptäcker under resans gång att ingenting är vad det verkar vara, inte ens hans egen bakgrund, och han får klura ut både ett och annat medan han försöker behålla livhanken.

Jag lyssnade på den här boken och det fungerade alldeles utmärkt. Thriller-genren brukar ju vara bra att just "läsa med öronen" och den här ljudboken var inget undantag. Det var full fart från början till slut med en hel del invecklingar för att göra historien så där spännande så att man inte kan sluta lyssna. Något litterärt mästerverk är den ju inte, men likväl en passande bok att ha med i hängmattan eller under en bilfärd. Vill man ha lite lagom underhållning så passar den här utmärkt. Om inte, ta något annat!

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time av Mark Haddon

2009-07-11T15:02:00.001+02:00

För ett tag sedan läste jag ut Mark Haddons bok (sv. titel: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten) om den femtonårige Christopher som är diagnostiserad med Aspergers syndrom (AS). På en av sina nattliga promenader hittar Christopher grannfruns hund död och han bestämmer sig för att ta reda på vem som har dödat den. Detta leder till att han behöver ta mer kontakt med andra människor runt omkring sig än vad han behövt göra tidigare. Vilket i sin tur leder till omvälvande upptäckter om honom själv och hans familj.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att boken är bra eller inte. Till saken hör att väldigt många som jag pratat om den med tidigare har höjt den till skyarna (nåja, nära på i alla fall) och jag tycker inte att den är riktigt så bra. Det är visserligen en bra historia med en annorlunda infallsvinkel (det är Christopher som berättar) och den är välskriven på så vis att det känns som att man verkligen får en insikt om hur det kan vara att ha AS. Boken skildrar tydligt hur vår uppfattning av verkligheten skiljer sig väldigt mycket från hans. Men för mig är inte det här det första mötet med karaktärer som har AS. Jag har tidigare sett filmen Mozart and the Whale (sv. titel Crazy in Love), som jag tyckte väldigt mycket om. Det är en kärlekshistoria mellan två personer med AS. Detta kan ha påverkat min läsning av boken på så vis att det för mig inte är nytt och fascinerande på samma sätt som det kanske varit för en del andra läsare. Sedan blir det ju lite problematiskt med böcker som blir hypade, det gör ju oftast att förväntningarna blir väldigt höga, vilket det inte alltid så lätt att leva upp till.

Författarsignering: Joe Abercrombie

2009-07-02T18:59:00.000+02:00

I fredags var jag på en boksignering på SF-bokhandeln i Göteborg. Författaren det gällde var Joe Abercrombie och jag har i skrivande stund inte läst en endaste bok av honom. Nu är det inte så att det är en ointressant författare, snarare tvärtom! Jag har länge gått och klappat på The Blade Itself (del 1 av 3 i The First Law), som är en mycket snygg bok och som även verkar intressant rent innehållsmässigt. Roten till denna avhållsamhet ligger snarast i något som en kompis sa till mig för några år sedan: "Börja aldrig på en ej färdigskriven fantasyserie!" Tyvärr så har jag inte alltid lyssnat på detta extremt goda råd utan fallit till föga för snygga utsidor och bra historier (t.ex. serien A Song of Ice and Fire av George R.R. Martin). Jag ville därför vara säker på att denna trilogi inte blev en tetralogi eller en pentalogi eller en... (ja, ni förstår vad jag menar), innan jag började på denna serie. Till min stora glädje så visar det sig att författaren i det här fallet håller vad han lovar och även om fjärde boken utspelar sig i samma värld som trilogin så är det en fristående roman.

Tillbaka till fredagens boksignering. Hela affären sjöd av liv och rörelse, folk köade och andra stod i små grupper och pratade. Det verkade som att alla i personalen var där samtidigt, även de som inte jobbade. Alla verkade väldigt glada, men gladast var nog Joe Abercrombie själv. Han satt där och signerade för glatta livet, men tog sig ändå tid att prata lite med alla som kom fram och ställde glatt upp på att fotograferas med sina fans. När jag väl kom fram så pratade vi lite om vad han tyckte om Sverige och den otroliga hettan som ligger över oss sen ett tag tillbaka. Han var mycket trevlig och rolig, vilket gör mitt intresse för boken ännu större - humor är viktigt! Så på det hela taget så var det en mycket trevlig upplevelse. Vill man veta vad han tyckte om sin blixtvisit här så har han skrivit om det på sin egen blog.

Gängkrig 145 av Jens Lapidus

2009-06-21T23:05:00.000+02:00

I denna tredje del av Jens Lapidus Stockholm Noir, den här gången i form av en tecknad serie i samarbete med Peter Bergting, möter vi Mahmud vars syster blivit våldtagen av två killar på en fest. Han råder henne att gå till polisen för att göra en anmälan, vilket hon gör. Detta till trots så samlar han ihop sitt gäng för att skipa rättvisa på sitt sätt och skapar på så sätt ett gängkrig med blodig utgång som följd.

Gängkrig 145 är snygg, mycket snygg – all heder åt Bergting som illustrerat den. Tyvärr så tycker jag inte att Lapidus har lyckats lika bra den här gången. Historien känns lite tunn och har en del logiska hål som stör. Missförstå mig inte nu, det är en bra och läsvärd berättelse, men jag skulle vilja att det var lite mer stuns i den. Att skriva manus till en tecknad serie är ju inte riktigt samma sak som att skriva en roman och det märks att Lapidus inte är riktigt van än. Han har lite att jobba på innan han kommer upp i samma klass som t ex Brian Michael Bendis som är en av mina favoriter när det kommer till noir i tecknad serieform.

Vad som är bra med Gängkrig 145 är att den visar en annan typ av tecknad serie än det stora flertalet av de som har dykt upp på den svenska marknaden i original; serier som allt som oftast bygger på författarens eget (inte alltid så intressanta) liv och som påfallande ofta är ganska fula! Nu finns det ju en del serier som inte är sådana. Peter Bergtings The Portent och Jakob Nilssons adaption av Stieg Trenters Roparen är två tydliga exempel. Gängkrig 145 påvisar även det faktum att serier inte alltid är för barn, utan att det även finns serier för vuxna. Nu kanske det öppnas upp en större möjlighet för riktigt bra serier i en större mängd olika genrer att nå ut till en större publik (både barn och vuxna). Och för detta vill jag tacka herrarna Lapidus och Bergting!

Bokomslag

2009-06-11T21:43:00.000+02:00

Apropå mitt föregående inlägg om Bolaño...

När man pratar om att Bonniers har tagit över Bolaños författarskap med vänner och bekanta så är det påfallande många som undrar hur de nya böckerna kommer att se ut. Nu är ju detta inte så konstigt med tanke på hur snygga de tidigare böckerna är. Pocketen av De vilda detektiverna bör ju vara en av de snyggaste i tryck, användandet av ryggen för att skriva 'baksidestext' är lysande! Detta gjorde man även på den häftade boken, men där ser framsidan lite annorlunda ut. Om natten i Chile har sin 'baksidestext' på framsidan. Härligt!

Man undrar ju hur Bonniers tänker på den här fronten. Kommer de att försöka efterlikna de tidigare eller kommer de att göra något helt nytt. För även om det är insidan som räknas, så är ju omslag viktiga. Det är många gånger som jag köpt en riktigt snygg bok för att sedan tycka att den är rätt kass, men nästan aldrig tvärtom eftersom jag inte tycker om att köpa fula böcker.

Roberto Bolaño kommer ut på annat förlag

2009-06-07T15:51:00.000+02:00

I en artikel på svb.se kan man läsa att bokförlaget Tranan har förlorat matchen mot Bonnierförlagen om vem som skall ge ut böcker av Roberto Bolaño i fortsättningen. Tranans förlagschef är av naturliga skäl inte helt överlycklig och det kan man ju förstå.

Frågan är ju hur det blir för oss köpare/läsare. Hur blir det t ex med översättningen? Jag tvivlar inte på att Bonniers har bra översättare hos sig, men Bolaño är ju rätt så speciell som författare och inte heller så lätt att översätta. Det bästa vore antagligen om det blev samma översättare för att få samma stil på de gamla och de nya böckerna. På Bokmässan i Göteborg i höst så skall ett seminarium ägnas åt att diskutera huruvida det egentligen går att översätta honom eller inte. Jag har personligen endast läst Om en natt i Chile, och när jag läste den funderade jag på hur svårt det måste ha varit att översätta den.

Inofficiell bokbytarhylla i Göteborg.

2009-05-28T15:03:00.000+02:00

Nu har Göteborg äntligen fått en egen Bookcrossinghylla! Det är butiken Quiltstudion som har satt upp en hylla där man kan lämna och/eller byta sina bookcrossingböcker. Butiken ligger uppe i Guldheden. Jag har tyvärr inte tagit mig dit ännu, men har hört från säkra källor (som inte är ägaren) att det är en mysig butik! Hur man tar sig dit och annan information står på butikens hemsida och man kan även ta sig en titt på vad som skall finnas i bokhyllan.

Blogg uppe!

2009-05-21T15:35:00.002+02:00

Jaha, då har man startat en blogg.

Jag kommer med jämna mellanrum (veckovis) att skriva om böcker. Vad annars?! Det kommer att bli kommentarer om böcker och saker som händer inom bokvärlden, men även lite smått och gott om BookCrossing och annat bokrelaterat.

Vi ses i bokskogen!